Det är sällan ett problem att skildra ett äckel, en kvinnohatare, rasist, mördare ur en god persons perspektiv. Inte heller att skildra en god person. Då kan du helt enkelt förse den goda personen med vad som förhoppningsvis är dina egna värderingar och perspektiv. Knepigare är det om din perspektivgivande karaktär är kvinnohatare, rasist, mördare, i synnerhet om du tillämpar ett djupt perspektiv. Då vill du ha bort det berättande filtret mellan exempelvis en pedofil och läsaren. Det är förstås beroende på genre, men många av oss måste hantera detta.

I teorin är det enkelt. Varje perspektivgivande karaktär måste ges egna egenskaper som skymtar fram i språk, attityder, uttryckssätt, handlingar och värderingar. Det är dels viktigt för att läsaren lätt ska kunna skilja mellan olika karaktärer. Ju fler perspektivgivande karaktärer du använder, desto viktigare blir det här. De kan inte låta och tänka likadant allihop. Dels är det en förutsättning för att en karaktär ska upplevas som trovärdig. Det är sant för såväl goda egenskaper som för egenskaper, handlingar och åsikter som man som författare inte vill förknippas med. Så i praktiken är det svårare. Ingen vill försöka förstå hur en pedofil resonerar eller rättfärdigar sina handlingar. Men likväl kan du, om du har en sådan karaktär, tvingas ge plats åt just detta.

Det här gäller även mer alldagliga företeelser. Nyligen fick jag en fråga från en person som följer den här författarskolan: kan jag skriva invalidknapp? Det är inte så pk.

Det handlade alltså om en dörröppnare. Ja, sa jag efter att ha läst scenen. Det är din perspektivgivande karaktär som tänker det, och han är inte särskilt pk.

Det här är viktigt.

Som författare måste man frigöra sig från sina egna (och andras) värderingar och låta karaktärerna ha sina egna. Man måste kunna föreställa sig hur någon av det motsatta könet resonerar och känner i vissa situationer, hur någon med helt andra värderingar än de man själv har resonerar, tänker och agerar. Ska du skildra världen ur en rasists eller våldtäktsmans perspektiv måste du låta det synas. En våldtäktsman har kvinnoförnedrande tankar, en rasist i Nordiska motståndsrörelsen talar om skäggbarn, inte om ensamkommande (annat än sarkastiskt). En pedofil kommer att på något sätt legitimera sina handlingar och det måste synas i det hen tänker.

Det här gäller i stort som smått: Man talar (generellt) inte likadant i Djursholm som i Tensta, en kvinna kan skrämmas av portuppgångar om natten, medan en man kanske inte ens reflekterat över att portuppgångar kan vara farliga. Socialt och kulturellt ursprung, politiska uppfattningar, kön, sexualitet, erfarenheter och umgängeskretsar – allt sådant formar olika individer. En del blir svin eller sjuka i huvudet och några av dem kommer kanske att förekomma i dina texter – låt dem komma till sin rätt såsom de är.

Det sista måste dock sägas med ett varningens finger uppsträckt i luften. Många läsare vill inte läsa exempelvis grova scener med sexuellt våld eller annat väldigt grafiskt våld – oavsett vems perspektiv som tillämpas. Men det handlar egentligen om något annat än hur våra perspektivgivande karaktärers egenskaper bör gestaltas. Det handlar mer om att man inte behöver skriva allt för att få fram vad man önskar. Till detta återkommer vi längre fram. Samtidigt har även det väldigt grafiska våldet sin marknad. Annars skulle inte Silfverbielkeböckerna vara så populära. Själv pallade jag dock bara läsa första boken. Men många gillar dem och det är nog just för att författarna gör psykopaten Silfverbielke så realistisk.

Övning

1. Skriv en scen på cirka 300 ord med djupt perspektiv med en person som snart tänker begå ett avskyvärt brott. Låt hen resonera med sig själv och låt hen komma fram till att det hen snart ska göra är rätt/bra/rätt åt offret/bra för att hen som gärningsman förtjänat det eller något liknande.

2. Om du inte vill skriva nåt sånt som i ettan (du kanske tänker bli feelgoodförfattare och aldrig befatta dig med den här sortens karaktärer), välj någon annan karaktär: en kvinnohatare, någon som är svartsjuk, nån som väntar på att föräldrarna ska dö så att arvet kan komma och skapa en scen runt detta.

Det viktiga är att du skapar en karaktär vars åsikter, handlingar och motiv du i grunden ogillar. Och att du gör den karaktären verklig utifrån hans eller hennes förutsättningar.

Länk till Fria författarskolans huvudsida