De blåbruna kommer förlora höstens val – här är skälen

För inte så länge sedan såg läget tämligen ljust ut för det nya blåbruna blocket. Men när nu valåret är här kan vi konstatera att det inte gör det längre.

Moderaterna har störtdykt i samma takt som Socialdemokraterna stigit i opinionen. Liberalerna ligger kvar på knappt 3 procent och skulle om det vore val idag inte komma in i riksdagen. Sverigedemokraterna trampar sedan nästan två år vatten strax under 20 procent. Även om Centern fått ta stryk i opinionen för att de principfast blockerat SD-inflytande över regeringsbildningen, så är det mest sannolika utfallet av valet i höst att Socialdemokraterna blir regeringsbildare. Det gäller även om Mp åker ur riksdagen. Det visar den valsimulering som opinionssidan Poll of Polls nyligen gjorde.

Självfallet kommer mycket att hända fram till valdagen, men man bör likväl fundera på vad det är som sker i opinionsstödet för det blåbruna blocket. Jag tror inte att det vi ser enkom är en Magdalena Andersson-effekt.

Trianguleringsfällan

På 1990-talet blev triangulering ett modeord. Detta efter att Tony Blair lyckats bryta den arton år långa ökenvandring som Margaret Thatcher skickat ut Labour på. Själva idén går ut på att i frågor där ens politiska motståndare antas ha mer populära ståndpunkter än en själv ska man försöka hitta en tredje position mellan sin egen och sin motståndares. Man närmar sig helt enkelt sin motståndare och försöker locka till sig tveksamma väljare. Man intar själv den mer populära ståndpunkten och desarmerar samtidigt en konfliktfråga – för vad är poängen att prata om det man ändå i huvudsak är överens om? Så är det tänkt att fungera, åtminstone i teorin. Och det finns exempel då strategin visat sig mycket effektiv. Utöver Tony Blair kan nämnas Bill Clinton och Fredrik Reinfeldt som alla rönt stor framgång med triangulering. Men det finns också några fällor med den här strategin.

Om man verkligen ska lyckas med sin triangulering av motståndaren måste man börja prata om de frågor som motståndaren är stark i. Därmed flyttar man striden till motståndarens planhalva. Problemet med det kan de senaste årens kriminaldebatt illustrera. Socialdemokraterna har här i flera år försökt triangulera Moderaterna. Man kan ha olika uppfattningar om sakinnehållet i de förslag som Socialdemokraterna lagt, men det tänker jag inte diskutera här. Det räcker med att konstatera att socialdemokraternas trianguleringsstrategi tagit utrymme från de traditionellt starka socialdemokratiska välfärdsfrågorna och bidragit till att placera brott och straff i den politiska debattens mittpunkt.

Fällorna består således i följande: Det parti som triangulerar sin motståndare kommer för det första att bidra till att motståndarens starka frågor hamnar i debattens mittpunkt, för det andra suddas skillnaderna mellan partierna ut och för det tredje kommer de egna starka frågorna i skymundan. Den här strategin är sannolikt en del av förklaringen till den kräftgång som Socialdemokraterna gått under åtta år av regeringsinnehav. I sin iver att desarmera en stark fråga för sina motståndare har Socialdemokraterna helt enkelt pratat för mycket brott och straff och för lite välfärdsfrågor.

Varför välja kopian?

Triangulering är alltså en strategi full av svåra avvägningar och fallgropar, och att döma av de exempel som brukar nämnas så tycks framgången i hög grad vara beroende av karismatiska ledare. Säga vad man vill om Kristersson, men någon Blair eller Clinton är han inte.

Dessutom har Moderaterna gått längre än att bara närma sig Sverigedemokraterna i vissa sakfrågor. Moderaterna har för att kunna motivera samarbetet tvingats bli politisk borgenär åt Sverigedemokraterna. Det har inte räckt att lägga sig kloss intill Sverigedemokraterna i migrationsfrågorna, utan det har även krävts en imponerande mängd strategiskt krumbuktande från partiledningens sida för att tvätta ren sin nya samarbetspartner. Kristersson har gått från att starkt fördöma SD (Almedalstalet 2018) och löfte till förintelseöverlevaren Hédi Fried att ”aldrig någonsin” samarbeta med SD till att idag lägga gemensam budget med dem, ha ett formaliserat samarbete och utbilda en sverigedemokratisk äntringsstyrka för den händelse att man vinner valet. Vice ordförande Svantesson har till och med uttryckt ånger över att hon tidigare benämnt Sverigedemokraternas politik för rasistisk. Allt detta på drygt tre år. Större förvandling och större löftesbrott gentemot väljarna finns knappast i den moderna svenska politiska historien.

Kristersson har framstått som lismande och principlös. Den liberala falangen i Moderaterna, de som styrde under de framgångsrika Reinfeldtåren, har han tryckt tillbaka. Samtidigt har han genom att använda sitt partis auktoritet borgat för att Sverigedemokraterna nu är ett acceptabelt parti för borgerliga väljare, en del av det borgerliga blocket.


Vill du ha ett mail när jag postar nya inlägg? Skriv i så fall in din e-postadress i rutan nedan.


Priset är således högt. Liberala väljare har flytt Moderaterna – och sedan Liberalerna också gick in i det nationalkonservativa blocket har dessa att välja mellan Centern och Socialdemokraterna. Väljare som värderar ärlighet och principer och ser det som viktiga karaktärsdrag hos en statsminister har säkerligen svårt med Kristersson. Väljare som tycker att migrationen är den viktigaste frågan, men tidigare varit skeptiska till att ta klivet till SD har efter att Kristersson borgat för Åkesson inte längre någon hög tröskel att kliva över. Varför rösta på kopian när vi har ett original? lär många fråga sig.

Vi kommer därför att få se större och snabbare väljarflöden mellan SD och M, och vilket av dessa båda partier som blir störst kan ingen sia om idag. Det är en utveckling som många väljare säkerligen bävar inför. En röst på något av det nationalkonservativa blockets partier kan innebära att statsministerkandidaten inte heter Kristersson utan Åkesson. Det kommer att skrämma bort de kvarvarande liberalerna i Moderaterna, sänka Sabuni ytterligare och stärka argumenten för Magdalena Andersson och Annie Lööf.

Krönikan är skriven för Vad som helst men aldrig SD. Jag skriver för gruppen utan ersättning. Det är mitt sätt att dra ett strå till stacken. Men gillar du mina krönikor, kommer du att gilla mina deckare. Så köp gärna ett ex eller lyssna på nån av streamingtjänsterna. 👇

Här kan du köpa mina böcker (Adlibris) Här kan du lyssna på mina böcker (Storytel)


Jag är författare och har sedan jag blev politiskt medveten i tonåren i början av 1990-talet arbetat mot rasism och främlingsfientlighet. Jag har en bakgrund som krönikör i Skånska Dagbladet och Västerbottens folkblad. Mina deckare har blivit mycket uppmärksammade, bland annat för att jag inte räds att ta upp frågor som rasism och främlingsfientlighet. Böckerna finns i den fysiska bokhandeln, i internethandeln (här exempelvis) och som ljudbok i inläsning av Reine Brynolfsson, bland annat på Storytel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: