I sin nya roman ”Eventuellt uppsåt” levererar Jan Guillou knivskarp politisk analys i en form som kombinerar spänningsroman med dagbok.
Jag får medge att Jan Guillous nya roman, som kom ut i våras, inte låg högst upp i min läshög. Det var först när jag nyligen på en fest stötte på min gamle kompis, litteraturprofessorn, som jag bestämde mig för att omgående läsa den. Det är det bästa Guillou skrivit, påstod professorn. Med tanke på att han, liksom jag, läst det mesta som den oerhört produktive författaren skrivit var det ett omdöme att ta på allvar.
Det handlar alltså om andra delen i romanserien Firma Hamilton & Ponti med titeln ”Eventuellt uppsåt – att döda ortens gangsters”.
Liksom ettan i serien (läs min recension här) är det en roman som är uppbyggd kring författarens dagboksanteckningar. Dessa anteckningar, skrivna på lättsam och flödande prosa, rymmer allt ifrån noteringar om korsnäbbarnas liv och leverne på Guillous tomt, återblickar till fornstora dagar (jakthistorier) till ytterst initierade politiska analyser och oblyga beskrivningar av hur en kateter sätts in inför operation av bruten lårbenshals.
Prenumera så får du ett mail när jag skriver nåt nytt
Men det är också en spänningsroman, eftersom författaren råkar vara god vän med yrkesmördaren och agenten Carl Hamilton som efter Rysslands invasion av Ukraina åter kallats in. Det leder till att även gubben Ponti – Guillous alter ego – enrolleras i försvarsmakten.
Att jag inte kastade mig över del två i serien när den kom i våras berodde på att storyn i den första boken – Hamilton och Ponti hjälper äldre dam mot elaka bedragare – inte riktigt höll. Det var mer än en gång under min läsning som jag frågade mig varför Guillou inte tagit sitt eget råd på allvar: har man inget att säga, bör man hålla käft.
Behållningen av första boken var Guillous politiska analyser. De var förvisso bra nog för att motivera till läsning, men som spänningsroman betraktat var det inget att hänga i julgranen.
I denna andra bok har Guillou inte bara något att säga om vår samtid – jo, han är trots (eller möjligen på grund av) att han närmar sig åttio landets mest intressanta politiska kommentator – utan händelseutvecklingen i omvärlden gör Hamiltonspåret intressant och starkt nog för att bära spänningsdelen i romanen.
Men berättelsen har även många andra dimensioner. Jag tycker att Guillous skildring av åldrandet är fin på något sätt, även om jag har svårt att sätta fingret på exakt vad som får mig att känna så. Hans bromance med Alex Schulman är likaså ett kul inslag, liksom hans aversion mot den ”politiske idioten” från Göteborg (Janne Josefsson), vars namn han inte ens vill nämna.
Stort utrymme ges till Nato-frågan. Guillous analys är klockren och är förstås ett nöje för en stackars Natomotståndare att läsa.
Om ”Eventuellt uppsåt” är, som litteraturprofessorn påstod, det bästa Guillou har skrivit låter jag vara osagt. Det är ett författarskap som spänner över så många olika genrer och stilar att jämförelser är svåra att göra. Men det är helt klart bland det bästa han skrivit.
Nästa bok, för en sådan lär väl vara på gång, kommer att toppa min läshög.
Tony Johansson, gästrecensent på Deckarlogg, är även deckarförfattare. Han har gett ut ”Den tredje passageraren” (2014), ”Smugglaren” (2018) och ”Källa X” (2020), alla i miljöerna Landskrona med omnejd. Böckerna finns utgivna som pappers-, e- och ljudböcker, inlästa av Reine Brynolfsson.
Uppgifter om boken:
Jan Guillou
Eventuellt uppsåt – Att döda ortens gangsters
Firma Hamilton & Ponti (del 2)
(Piratförlaget)
Recensionen har tidigare varit publicerad på Deckarlogg.
Tony Johansson 
Lämna en kommentar