De nazister som bildade Sverigedemokraterna 1988, hade ett krav framför andra: deportera alla icke-vita som kommit till Sverige efter 1970. Det var ett krav som hade en central plats i partiprogrammet.

Nu snart fyrtio år senare är detta fortfarande en styrande princip för Sverigedemokraterna. Allt handlar om att rensa landet på icke-vita. Det är därför ”migrationspolitiken” gått från att handla om vilka som släpps in, till att handla om att få ut så många som möjligt av dem som redan är här. Den här politiken får absurda, hjärtlösa och för Sverige skadliga konsekvenser: tonårsutvisningar; hårt arbetande människor som följt varje regel och uppmaning från myndigheterna och ändå åker ut; läkare som lämnar landet för att framtiden i Sverige känns för osäker.

Sverigedemokraterna har dock ännu inte lyckats verkställa sitt mest ondskefulla steg i planen: omvandling av uppemot 180 000 permanenta uppehållstillstånd till tillfälliga. Därefter kommer SD efter en ny högerseger att försöka skruva i regelverket för tillfälliga uppehållstillstånd så att det i praktiken blir möjligt att deportera dem alla.

För till slut verkar det ha uppstått ett motstånd hos de övriga Tidöpartierna. De förstår att det här är skadligt för Sverige, kompetensförsörjningen och ekonomin; de har upptäckt att det finns ett massivt folkligt motstånd mot tonårsutvisningarna. De förstår också att debatten nu är en västanfläkt jämfört med om de verkställer SDs plan som går ut på att i förlängningen deportera nästan var tionde utrikesfödd. Det är därför som det nu gnisslar i Tidölaget.

Under allt detta finns en rörelse i opinionen. Folk i allmänhet tycker helt enkelt att det som nu sker är orimligt. I veckan visade en opinionsundersökning att 76 procent av de tillfrågade är emot tonårsutvisningarna. Nästan lika stort är motståndet bland regeringspartiernas väljare. Bland oppositionens väljare är knappt någon för – endast 2 (!) procent tycker det är bra med utvisningarna. Men än mer fascinerande är att även bland Sverigedemokraternas väljare är fler emot än som är för. Det folkliga motståndet, även inom partiet, tvingade partiledningen till en taktisk reträtt och Åkesson meddelade att han är beredd att diskutera frågan.

Jag tror att dessa siffror indikerar att vinden har vänt. Folk är trötta på den hjärtlösa politiken att utvisa barn som vuxit upp här och på den i samma utsträckning hjärndöda politiken att utvisa sjukvårdspersonal.

För Socialdemokraterna och oppositionen finns för första gången på över ett decennium rentav en möjlighet. Det parti som kan formulera en migrationspolitik som väljarna med både hjärtat och hjärnan uppfattar som rimlig kommer nu när vinden vänder att vinna folkligt stöd och respekt.