Forrester har i decennier bott i en lägenhet i Bronx. Han går aldrig ut. På basketplanen nedanför går rykten om vem – eller rentav vad – som finns i lägenheten. Jamal är sexton år och har författarambitioner, men de döljer han noga för kompisarna på basketplanen. Efter ett vad gör han inbrott i lägenheten, men Forrester jagar bort honom. Under flykten tappar Jamal sin ryggsäck med alla sina anteckningsböckerna. Dagen efter kastar Forrester ut ryggsäcken på gatan. Jamal finner till sin förvåning att gubben läst hans anteckningsböcker och kommenterat på allt han skrivit. Det här är början på en oväntad vänskap i mästare-lärjunge-stil.

Så börjar Vem är Forrester? Sean Connery spelar huvudrollen som den uppburne, men självvalt isolerade författaren William Forrester som slog igenom stort på 1950-talet med sin debut, men sedan försvann från offentligheten. Filmen är en författarnas motsvarighet till den mer kända Good Will Hunting som handlade om en matematikbegåvning, spelad av Matt Damon som för övrigt gör en liten roll också här.

I en av övningarna ger Forrester ett textstycke till Jamal och ber honom skriva av stycket och sedan fortsätta på historien. Det tar nästan en ände med förskräckelse med anklagelser om plagiat, eftersom Jamal använder texten i ett skolarbete, ovetande om att den varit publicerad.

Själva metoden är dock bra och beprövad.

Många talar om att man först måste hitta sin egen röst, vara sig själv, att man inte ska apa efter, för det märks när man försöker vara nån annan. Allt det där är sant, men tids nog hittar man sin egen röst. Men för att lyckas med det måste man förstå, och då menar jag förstå på djupet, att litteratur endast är ord, sammansatta till meningar, stycken, historier. Att skriva är inget mystiskt, ingen magi (jo, det är magi också men av andra anledningar, vi kommer till det). Det är ett hantverk, inte trolleri, och som alla hantverk kan man lära sig det. Man kanske inte blir en Strindberg eller Faulkner – här som i allt annat inverkar förutsättningar som vi inte förstår och som vi därför kallar talang eller naturbegåvning – men att lära sig skriva så pass bra att man kan bli utgiven, det kan de allra flesta. Hårt arbete och disciplin krävs förstås, som med allt annat.

För detta lämpar sig den övning som Forrester ger Jamal utmärkt.

Det handlar om, som Forrester uttrycker sig, att ”själva skrivrytmen ibland hjälper oss att gå vidare från sida ett till sida två och när du känner att du hittar dina egna ord så skriv dem”. Men därtill har jag märkt att själva processen att skriva av en annan text hjälper en att avmystifiera skrivandet, något jag tror är ett viktigt steg för den som vill bli författare.

Hur skriver de kända författarna egentligen? Det finns mycket litteratur därom, en överblick får man i Fiction Writing Masterclass av William Cane. Men en bättre metod än att läsa om hur de skriver är att faktiskt skriva som dem. Exakt som dem, faktiskt. Helt enkelt genom att skriva av några textstycken och sedan försöka fortsätta i samma stil. När du skrivit av ett par sidor av Jan Guillous Arn-Tempelriddaren eller inledningssidorna till Stephen Kings Jurkyrkogården eller den första sidan i John Steinbecks Möss och människor, kommer du att upptäcka att det finns en massa saker du inte tänkt på när du bara läste texten. Självfallet lär du dig inte skriva som Guillou, King eller Steinbeck, men du får en känsla för hur just de sätter samman ord till meningar, stycken och historier.

Dags att öva

Välj en favoritförfattare och en bok du gillar, skriv av ett par sidor. När du är klar, försöker du fortsätta på texten med ytterligare en sida. Målet är att övergången från originaltext till din fortsättning ska vara så osynlig som möjligt. Sedan läser du igenom och bearbetar den tills du är nöjd. Låt gärna någon annan läsa också och se om hen kan upptäcka var dina ord börjar.

Ta dig sedan tid att analysera alltihop. Fundera på sådant som: hur känns dialogen (om det finns någon), läs den högt, låter den bra och realistiskt? Hur beskriver författaren miljön? Lär vi känna karaktärerna på något sätt och i så fall hur? Hur känns takten i texten, är den spänningsskapande, lugnande, trevande? Kan du hitta några nyckelfraser/ord eller knep som författaren använder för att få fram den där känslan? Lyckas jag åstadkomma något liknande? Du kan skriva den här analysen i ett anteckningsblock eller i marginalen eller löpande med hjälp av kommentarsfunktionen i Word (ligger i granska-menyn).

Lägg sedan undan din övning och spara den tillsammans med övningen i lektion 1.

Vill du ha fri respons på övningen, kontaka mig här

Länk: Lektion 1 Ta de första stegen – nu direkt

Länk: Författarskolans huvudsida.