Därför har Borg fel om a-kassan

Västerbottens Folkblad och Piteåtidningen 20130204

Arbetslöshetsförsäkringen har åter hamnat på tapeten efter att TCO:s chefsekonom Göran Zettergren i en rapport i förra veckan visade att det inte finns några samband mellan arbetslöshetsförsäkringens generositet och arbetslöshet. Detta har varit välkänt länge i den internationella forskningen. Men Zettergrens resultat är ändå viktiga, eftersom de så effektivt slår hål på en rad påståenden om arbetslöshetsförsäkringen som etablerats som sanningar i den svenska debatten. Generösare a-kassa leder till högre arbetslöshet, det är ju vad Anders Borg och hans ideologiska fränder i Finanspolitiska rådet trumpetat ut under sex års tid. 
Det är sant att det finns ekonomiska teorier som påstår att det förhåller sig så, men det finns andra ekonomiska teorier som säger motsatsen. Och vad viktigare är: det empiriska stödet för Borgs påståenden är svagt, för att inte säga obefintligt.  När vi jämför länder så är det inte så att de länder som har generös a-kassa har högre arbetslöshet än de länder som har mindre generös a-kassa. Det är inte så nu och det har aldrig varit så. Och när vi studerar Sveriges utveckling, så noterar vi förstås att arbetslösheten var som lägst när a-kassan var som mest generös – på 1980-talet. Arbetslösheten har sedan dess ökat, samtidigt som a-kassan gjorts mindre generös. 
TCO:s rapport diskuterades här på ledarplats i förra veckan, så jag ska inte dröja mer vid denna. Istället tänkte jag ta frågan om a-kassan ett steg längre och formulera den så här: vad är det som så många ekonomer har missat när de påstår att generös a-kassa leder till ökad arbetslöshet och det sedan visar sig att det alls inte blir så i verkligheten? 
Svaret är, menar jag, att många ekonomer underskattar, och i vissa fall helt ignorerar, fyra för ekonomin positiva effekter av generös a-kassa.  
För det första är a-kassan en del av de så kallade automatiska stabilisatorerna. När människor förlorar sitt jobb, förlorar de inte hela sin inkomst eftersom en del av inkomsten är försäkrad genom a-kassan. Därmed stabiliseras ekonomin automatiskt och negativa spiraler förhindras eller bryts. Detta begränsar dels ökningen i arbetslöshet under recessioner, dels klarar sig en del företag som i annat fall skulle ha slagits ut om efterfrågefallet inte hade bromsats upp. När ekonomin vänder uppåt kan dessa företag expandera igen och arbetslösheten kan därmed sänkas snabbt. En generös a-kassa får därför också återverkningar som begränsar det som kallas hysteresis i arbetslösheten, alltså det förhållande att det är lätt att höja arbetslösheten men svårare att sänka den. Genom a-kassans automatiska stabilisering av ekonomin begränsas ökningen i arbetslöshet under kriser och därmed minskar risken att arbetslösheten består på en hög nivå när krisen är över. Ju generösare a-kassa, desto mer automatisk stabilisering.
För det andra skapar a-kassan ett golv för de lägsta lönerna. I regeringens modeller ska detta leda till högre arbetslöshet, men på sikt är det precis tvärtom. Högre lägstalöner ökar rationaliseringstrycket på företagen, vilket ökar produktiviteten och därmed konkurrenskraften. En del företag får förstås problem och skulle säkert klara sig en tid om vi tillåtit lägre löner, men då skulle verksamhet räddas kvar som inte är långsiktigt hållbar. Relativt höga lägstalöner ökar därför takten i strukturomvandlingen. På sikt är detta positivt för jobbtillväxten och innovationsverksamheten.
För det tredje innebär en generös a-kassa att de arbetslösa inte måste ta det första jobb som dyker upp. Och det bör de inte göra heller. En arbetslös bör ta ett jobb som passar den kompetens som hen har. Ett fyrkantigt a-kassesystem med låga ersättningar och krav på att snabbt finna ett nytt jobb, riskerar att leda till att folk hamnar på fel jobb, på arbeten som de är överkvalificerade för. A-kassan måste naturligtvis ställa krav på jobbsökande. Men ett flexibelt system som tillåter och gör möjligt en längre söktid är inte med nödvändighet negativt. Längre söktid kan vara positivt om det leder till att arbetslösa i högre grad matchas med jobb som passar den utbildning och erfarenhet som var och en har. Rätt personer på rätt plats ökar effektiviteten och produktiviteten. 
För det fjärde. En generös a-kassa gör människor tryggare och därmed mer benägna att acceptera förändringar, varför motståndet mot nödvändiga strukturförändringar kan minska. Rätt utformad bidrar därför en generös a-kassa till samhällsförändringen. 
Det här var förstås inte mer än en skiss på ett svar på frågan om varför så många ekonomer har fel om a-kassan. Svaret kan sammanfattas med att en mindre generös a-kassa har en rad negativa effekter på samhällsekonomin och jobbtillväxten och att många ekonomer har underskattat eller ignorerat dessa. Även om Anders Borgs bevekelsegrunder är mer ideologiska än vetenskapliga, så har vi förmodligen därmed också funnit svaret på varför regeringens så kallade jobbpolitik, som varit igång i sex år, endast har resulterat i högre arbetslöshet. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: