Bra att regeringen lämnar krona-för-krona-principen

Västerbottens folkblad och Piteåtidningen 20151213

Regeringen överger principen att varje ny utgift ska finansieras med skatter eller besparingar, den så kallade krona-för-krona-principen. Det är inte en dag för tidigt.

I ett par års tid har LO krävt att staten ska låna till infrastrukturinvesteringar och ökat stöd till kommuner och landsting. Tanken är att på så sätt sänka arbetslösheten och höja tillväxttakten. Det empiriska stödet för en sådan politik är starkt. Vi vet exempelvis att historiskt har en ökning av investeringarnas andel av BNP med en procentenhet sammanfallit med att den långsiktiga, inflationssäkra arbetslösheten sjunkit med ungefär lika mycket. Om det sambandet fortfarande gäller – och det finns inga starka skäl att tro motsatsen – skulle, med LO:s förslag, arbetslösheten kunna pressas ned ett par procentenheter. 

Att principen överges på grund av de ökande kostnaderna för asylinvandringen, bekräftade Magdalena Andersson i lördagsintervjun i helgen. Samtidigt ger hon en känga åt LO. Om hon lyssnat på dem tidigare skulle statsfinanserna nu vara i så dåligt skick att staten istället skulle tvingas spara. 

Det är inte en dag för tidigt att överge denna princip. Men medan jag plockar ut min cykel ur garaget – vintern är ännu avlägsen här i Lund – funderar jag på det upp och nedvända i det resonemang som ligger till grund för Anderssons kritik av LO. Jag cyklar ut ur stan, vars nordöstra delar förvandlats till ett gytter av byggarbetsplatser, bort mot materialforskningsanläggningen Max IV, som ser ut som att ett enormt cirkelformat och silverglänsande UFO landat på åkern. Det ska invigas till sommaren. Bortom MAX IV reser sig väldiga kranar över den skånska slätten; där byggs det ännu större The European Spallation Source (ESS). Totala investeringskostnader för de båda anläggningarna är 17 miljarder, vilket gör dem till de största forskningsinvesteringarna någonsin i Sverige. 

Det är klart att dessa investeringar kostar, det har Magdalena Andersson rätt i. Men på några års sikt betalar sig investeringarna många gånger genom ökad tillväxt. Att låna till investeringar kostar idag, men på sikt stärks statsfinanserna och Sveriges konkurrenskraft.

Den stora flyktinginvandringen har nu tvingat eller, som en del menar, gett finansministern en förevändning att frångå krona-för-krona-principen. I vilket fall är det bra. Annars skulle utgifterna för flyktinginvandringen tränga undan andra offentliga utgifter. Istället lånar regeringen mer och därmed pumpas mer pengar ut i samhällsekonomin – och effekten blir precis den som LO länge förutsagt (även om de hade tänkt sig andra utgiftsområden): tillväxten sticker i väg.

Tillväxttakten just nu är nära fyra procent, det är drygt en procentenhet högre än Sveriges genomsnittliga tillväxt under det senaste seklet. Nordea bedömer att BNP ökar med 0,5 procentenheter mer i år och nästa år till följd inflödet av flyktingar och branschorganisationen Svensk handel att handeln stiger med en procentenhet de kommande två åren. Detta är effekter av ökad efterfrågan, både som följd av organisationen kring asylmottagningen – mer transporter efterfrågas, större efterfrågan på sängar har fått självaste IKEA att sälja slut, ökad efterfrågan på SFI-lärare o s v – och av att den dagersättning som asylsökande får (71 kronor om dagen för de vuxna som ordnar mat själva och 24 kronor för de vuxna som bor på boende) rinner vidare ut i konsumtion i Sverige. Dessutom placeras många flyktingar på små orter utanför storstäderna, vilket på många sätt inte alltid är optimalt, men den ekonomiska effekten blir att handel, konsumtion och tillväxt sprids över landet. 

Summa summarum: flyktinginvandringen tvingar fram en ny ekonomisk politik som ökar tillväxten och är bra på lång sikt. Den nya politiken måste naturligtvis paras med en väsentligt bättre integrationspolitik och bättre administration om vi ska få skörda alla frukterna av den tillväxtboom som asylinvandringen ger upphov till. Ett exempel på att det inte fungerar bra nog, ger Peter Kadhammar i en artikel i Aftonbladet i helgen. Hos Socialstyrelsen ligger just nu 1797 ansökningar gällande 21 olika legitimationsyrken. 774 av dem är från läkare, främst från Syrien, som söker svensk legitimation. Skulle dessa läkare utbildas i Sverige skulle kostnaden bli 2,5 miljarder. Nu står de här färdigutbildade i ett väntrum hos Socialstyrelsen. Sverige får dem till vrakpris, men systemets kvarnar mal långsamt, och det kan ta år innan de kommer ut i den svenska sjukvård som skriker efter vårdpersonal.  

Vi måste för det första skapa system som gör det möjligt för människor som kommer hit att snabbt komma i arbete och för det andra måste vi börja se invandringen med andra glasögon. Om vi börjar betrakta utgifterna som investeringar, inte i jättelika forskningsanläggningar men väl i människor med kompetenser, erfarenheter och kontakter som kan bidra till Sveriges tillväxt och utveckling, snarare än som kostnader i statens räkenskaper, kommer invandringen att betala sig många gånger om.   

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: