I våras avslöjade TV4 att tillstånd för vapenexport värda 12 miljarder hade hemligstämplats av Inspektionen för Strategiska produkter (ISP). Svensk Freds överklagade beslutet till Kammarrätten som i slutet av juni dock avvisade överklagan. Mottagarlandet förblir därmed hemligt. I veckan kom nästa liknande nyhet. Denna gång var det Saab som gick ut med nyheten att det fått en order för 6,6 miljarder från en hemlig köpare.
Vapenexport är enligt svensk lagstiftning i princip förbjuden, men sker med tillstånd som undantag från denna princip. Dessa undantag summerar till strax under 20 miljarder om året, vilket gör Sverige till den trettonde största vapenexportören i världen. Sedan 2018 gäller även ett så kallat demokratikriterium för vapenexporten. Men det är en gummibandsparagraf och omkring en tredjedel av den svenska vapenexporten går till icke-demokratier.
Efter att de hemligstämplade exporttillstånden avslöjades skickade Inspektionen för strategiska produkter ett pressmeddelande, i vilket det angavs att det rörde sig om ett så kallat etablerat samarbetsland. Denna grupp består av EU, Australien, Brasilien, Island, Japan, Kanada, Liechtenstein, Norge, Nya Zeeland, Schweiz, Storbritannien, Sydafrika, Sydkorea och USA. ISP skriver att ”det betyder att något av dessa länder är mottagare i de båda utförseltillstånden”, men vilket av dessa länder det rörde sig om skulle fortsatt vara hemligt eftersom landet ifråga så önskade. Vad gäller Saabs stororder som kommunicerades förra veckan vet vi däremot ingenting annat än att det uppges vara ett ”västligt land”.
Sverige har en lång historia av ljusskygg vapenexport, alltifrån ren smuggling som i Boforshärvan på 80-talet, till vapenfabrikbygget i diktaturen Saudiarabien då den svenska underrättelsetjänsten (KSI) bistod med att skapa ett bulvanföretag för att kringgå vapenexportlagstiftningen, till export till krigförande länder som Turkiet, Saudiarabien och Israel.
Mot bakgrund av denna historia av svenska skumraskaffärer som kantat svensk vapenhandel genom åren, finns ett stort samhälleligt intresse av transparens. Det är en central del i en fungerande demokrati att makthavarna inte kan gömma sig bakom sekretesstämplar. Transparens är en förutsättning för demokratiskt ansvarsutkrävande.
Prenumera så får du en uppdatering i mejlboxen när jag skriver nåt nytt
Att vapenexport hemligstämplas på detta sätt har enligt Svensk Freds inte tidigare skett under de snart trettio år som ISP funnits. Så varför sker det nu? En välvillig tolkning är att det handlar om ”påfyllnadsleveranser” till något EU-land som skickat vapen till Ukraina. Men med tanke på den höga grad av transparens som präglat vapenleveranserna till Ukraina, är det svårt att se skälen för att hemlighålla just denna export. En annan möjlighet är att det är Ungern som är köparen, och att detta ingick i någon överenskommelse inför Nato-inträdet som inte tål offentlighetens ljus. Det bör däremot inte kunna röra sig om Turkiet eller Israel, då de inte ingår i de uppräknade ”etablerade samarbetsländerna”. Men det är förstås möjligt att tänka sig att dessa länder ändå ingår i någon sorts triangelhandel. Det är dock ren spekulation.
Jag väljer dock att spekulera därför att det visar på dels problemet med denna mörkläggning när vi tvingas gissa istället för att veta, dels sätter det fingret på ett annat nyligen uppkommet hinder för den som söker sanningen om detta – nämligen den nya utlandspionerilagen. Den trädde i kraft förra året och kringskär tryck- och yttrandefriheten vad gäller uppgifter som kan skada Sveriges förhållande till annan stat eller mellanstatlig organisation. Det finns fängelse på straffskalan och journalister är inte undantagna, även om de har ett särskilt skydd om de kan visa att en publicering är av stort allmänt intresse. Var gränsen går mellan tillåten och otillåten journalistisk verksamhet är i dagsläget dock inte definierat. Det kommer förr eller senare att avgöras i domstol. Men med tanke på att SVT redan stoppat publicering av uppgifter av för Sverige väsentligt lägre dignitet än hemliga stororder på svenska vapen finns det skäl att vara orolig.
Det skulle vara intressant att höra hur de stora nyhetsredaktionerna resonerar om dessa hemligstämplar. Jag föreställer mig att det kliar rejält i fingrarna på många grävande journalister samtidigt den nya lagstiftningen säkerligen oroar. Kanske finns redan kunskapen om vilket land det handlar om, men riskerna att skriva bedöms för stora.
TONY JOHANSSON
Jag är författare och har skrivit den kritikerhyllade serien om Sydsvenskanjournalisten Erik Larsson och Landskronapolisen My Englund.
I september kommer min nya bok ut, Nationens fiende. Den berör bland annat effekterna av utlandsspionerilagen.
Böckerna finns i den fysiska bokhandeln, i internethandeln (här exempelvis) och som ljudbok i inläsning av Reine Brynolfsson, bland annat på Storytel.
Inte läst mina böcker än? Här hittar du dem:
Tony Johansson 
Lämna en kommentar