Krigsskadade och andra med svåra diagnoser från Ukraina får vård i Sverige. Men för Gazas tiotusentals skadade visas ingen liknande omsorg. Regeringen försöker inte ens dölja att den anser att skadade palestinier är mindre värda än skadade ukrainare.
Ukrainare tas om hand inför tevekamerorna
Kort efter att kriget i Ukraina bröt ut våren 2022 tog Sverige emot de första krigsskadade patienterna. Totalt har 192 ukrainska patienter behandlats i Sverige. De flesta på Karolinska i Stockholm, som nyligen uttalade att ”vi är mycket positiva till att vi fått i uppdrag att ge högspecialiserad vård till krigsskadade och andra patienter från Ukraina”. Även exempelvis Skånes universitetssjukhus har tagit emot ukrainska patienter och är tydligt positiva. Det är inte första gången som universitetssjukhuset i Lund och Malmö tagit emot krigsskadade patienter. På ett liknande sätt vårdades 2011 krigsskadade från Libyen på skånska sjukhus.
För regeringen är vården av ukrainska patienter något den – med rätta – är stolt över. Så stolt att när presidentparet Zelenskyj besökte Sverige var vården av krigsskadade och ukrainare med svåra diagnoser (främst cancer) ett så kallat mediatillfälle. Så medan presidenten hade överläggning med statsministern, tog sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson och statsministerns hustru Birgitta Ed med sig SVT och presidenthustru Olena Zelenska till Solna där krigsskadade ukrainare fick rehabiliterande vård. Bra tevebilder blev det. Minister och statsministerhustru solade sig i den humanitära glansen och mottog presidenthustruns tack till Sverige.
Prenumera så får du mejl när jag publicerar nya inlägg
Lemlästade palestinska barn är inte värda kostnaden
Men den stora svenska humaniteten sträcker sig uppenbart inte till de tiotusentals lemlästade palestinska barnen, offer för Israels olagliga krigsmetoder och ockupation. När EU:s hälsokommissionär i våras uppmanade medlemsstaterna att bidra med medicinska evakueringar från Gaza, i synnerhet vad gäller svårt sjuka barn, ställde Belgien, Italien, Luxemburg, Malta, Rumänien, Slovakien and Spanien upp, liksom vårt grannland Norge.
Sverige sa nej.
Detta trots att Aleris, som vårdat många av de ukrainska krigsskadade ett år tidigare, i ett brev till regeringen meddelat att de hade kapacitet.
”Det är en stor kostnad för väldigt få patienter”, motiverade sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson beslutet. Men det är naturligtvis inte dyrare att vårda palestinier än det är att vårda ukrainare.
Så i klartext: sådana pengar kan läggas på skadade ukrainare, men inte på några palestinska barn.
Regeringen hävdar att den istället vill ”hjälpa på plats”.
Liknande tongångar hörs från regeringens partikollegor runt om i landet. I Region Skåne behandlades i veckan ett initiativärende i regionstyrelsen från Miljöpartiet, i vilket regionstyrelsen uppmanades tillskriva regeringen om att Sverige borde börja ta emot Gazapatienter och att skånsk sjukvård har kapacitet. De styrande skånska Tidöpartierna avslog kravet på skrivelse till regeringen. Till saken hör att just Region Skåne tillskriver regeringen om allt möjligt och rätt ofta, men alltså inte i denna fråga.
Hjälp på plats – tror de själva på det?
Förstörelsen i Gaza är mångdubbelt värre än i Ukraina. Det är apokalyptiska scener vi ser på de bilder som kommer ut. Antalet dödade civila är många gånger fler i Gaza än i Ukraina där omkring 12 000 civila dödats. Uppskattningen på antalet dödade i Gaza ligger på omkring 44 000. De flesta är civila. Därutöver förmodas ytterligare 10 000 ligga under rasmassor; räknas indirekta effekter av kriget kan det verkliga antalet döda, enligt ansedda The Lancet, röra sig om så många som 186 000. Av de dödade är omkring 14 000 barn. Inte vid någon annan nutida konflikt har så många barn dödats på så kort tid. Varje dag förlorar tio palestinska barn ett eller båda sina ben.
Det är inte, som det ofta rubriksätts, ett krig mellan Israel och Hamas. Det är den israeliska armén som slaktar en försvarslös civilbefolkning.
För att öka det civila lidandet har Israel attackerat sjukvården. För att citera FN har Israel fört en “concerted policy to destroy Gaza’s healthcare system”. Gazas sjukvårdssystem har på grund av Israels riktade attacker kollapsat och Gaza står enligt brittiska Röda Korset inför en ”complete medical shutdown”. Redan för ett år sedan rapporterades om att läkare tvingades amputera barn utan bedövning och att de steriliserade sår med vinäger. Israel har attackerat ambulanser och kidnappat och torterat ihjäl sjukvårdspersonal. En av de mest kända var Dr Adnan Al-Bursh, Gazas främste ortopediske kirurg. Han greps av israelisk militär i december och fördes till det ökända koncentrationslägret Sde Teiman, där många andra läkare och sjuksköterskor också förts. Han torterades svårt. Senare fördes han till Ofer-fängelset utanför Jerusalem där han dog. Enligt FN:s speciella sändebud för de ockuperade områdena ”våldtogs han sannolikt till döds”.
Hjälp på plats kan tyckas lovvärt, men bortser alltså ifrån att sjukvårdssystemet har kollapsat och är ett mål för de israeliska terrorbombningarna.
Sverigedemokraternas manöver
Man måste ställa sig frågan vilka faktorer som lett fram till regeringens skamliga hållning, som inte endast speglar sig i vägran att vårda palestinier utan i hela Sveriges förhållningssätt till det pågående kriget. Jag tror att det huvudsakligen är två faktorer som spelar in. För det första, självfallet, regeringspartiernas grundinställning till Israel. Särskilt bekymmersamt är Kristdemokraternas nära band till den den extrema bosättarrörelsen, som bedriver terror mot palestinier på Västbanken i syfte att – och i strid med internationell rätt – ta över ännu mer av palestinsk mark. Men även inom Moderaterna och Liberalerna utgår grundförståelsen för konflikten från ockupanternas rätt, vilket inte minst har blivit tydligt i ifrågasättandet av Sveriges erkännande av Palestina. För det andra spelar Sverigedemokraternas byte av objekt för sitt rasistiska hat en avgörande roll. Sverigedemokraterna började, vilket är allom bekant, som en antisemitisk sekt. Detta är självfallet belastande och för att neutralisera denna del av sin historia har partiet istället börjat framställa sig som det mest Israelvänliga av alla partier. Så Israelvänligt att partiledare Åkesson efter gårdagens arresteringsorder från ICC tog Netanyahu i försvar.
I grunden är det förstås inte en svår manöver för partiet. Det nya pro-israeliska narrativet fungerar synnerligen väl för dem när nu Israel leds av högerextremistiska meningsfränder. Därtill kan de inkorporera narrativet i sin större berättelse om kampen mot islam.
Rasismens enkla och vidriga logik
Regeringen säger sig alltså vilja hjälpa på plats – istället för att erbjuda vård i Sverige till de mest utsatta. Det är självfallet så att allt bistånd som kan understödja Gazas sönderslagna sjukvårdssystem är bra, men att ställa detta mot att erbjuda vård till svårt skadade palestinier saknar logik. Varför gäller inte detta i så fall också för Ukraina?
Alla – självfallet också regeringen – förstår att i det apokalyptiska Gaza, där den israeliska krigsmakten bombar sjukhus, förhindrar införseln av sjukvårdsmateriel och torterar palestinska läkare till döds, inte går att få bra vård – eller ens vård överhuvudtaget – för svåra skador eller sjukdomar som cancer.
Det vore fullt möjligt att göra bådadera. Att hjälpa på plats och erbjuda vård i Sverige. Precis som Sverige gjort för Ukraina. Men regeringen säger, i motsats till hur de svarat ukrainare, nej till palestinier.
Enda sättet att få någon sorts logik i dessa motstridiga förhållningssätt är att sluta sig till att regeringen måste använda olika måttstockar för att mäta värdet av ukrainska och palestinska liv.
Det finns ett ord för att behandla människor olika baserat på ursprung: rasism.
TONY JOHANSSON
Tony Johansson 
Lämna en kommentar