Daniel Suhonen och Tony Johansson, publicerad i Expressen 20260202

Det är viktigare för regeringen att minska antalet icke-vita människor i det här landet än att göra det som faktiskt är bra för Sverige och vår ekonomi, skriver Daniel Suhonen och Tony Johansson, Katalys.

DEBATT. Den svenska tillväxten har under de senaste två decennierna hållits uppe genom att invandring hållit tillbaka effekterna av den åldrande inrikes födda befolkningen. En åldrande befolkning skulle, i takt med att allt fler går i pension, i annat fall trycka ner tillväxten, levnadsstandarden och skatteintäkterna. 

Men tack vare den stora invandringen under millenniets första femton år har den svenska ekonomin utvecklats bättre än väntat. På samma sätt har invandringen minskat trycket på att höja pensionsåldern ytterligare och samtidigt har den säkrat personalförsörjningen i vården och omsorgerna där behoven nu ökar snabbt i takt med allt fler äldre.

Detta är allmän och självklar kunskap. Men den är på tvärs med Tidöregeringens ideologiska projekt, som genomförs till synes utan hänsyn till kostnaderna. 

Det senaste i raden av kostsamma åtgärder är förslaget att riva upp permanenta uppehållstillstånd. Det är i sig ytterst kontroversiellt, eftersom det innebär så kallad negativ rättskraft. Det betyder att ett för individen gynnande beslut ändras i efterhand. Det är i strid med Sveriges rättsprinciper. 

Domstolsverket avstyrker därför i sitt remissyttrande förslaget och, liksom Säkerhetspolisen, ifrågasätter verket om det är förenligt med rättsliga principer. Justitiekanslern konstaterar att förslaget inte är förenligt med Europakonventionen och menar att det inte uppfyller regeringsformens krav. 

Advokatsamfundet sågar utredningen som lade fram förslaget, en utredning som letts av en tjänsteman med koppling till Sverigedemokraterna, och skriver att förslaget inte är förenligt med ”vare sig svensk eller internationell rätt”. Nu visar det sig dessutom att utredningen underskattat kostnaderna. Prislappen är åtminstone fem gånger större än vad utredningen kom fram till. Initialt kommer detta att kosta skattebetalarna fem miljarder kronor och därefter uppemot 300 miljoner kronor per år. 

Det återstår att se om regeringen ändå går vidare med förslaget, men den har tidigare visat att den inte låter sig påverkas ens när deras idéer är uppenbart irrationella och har döms ut av deras egna experter. 

Det senare skedde med förslaget om återvandringsbidrag. Det utreddes av nationalekonomen Joakim Ruist som i utredningen konstaterade att förslaget var ett ”riskprojekt” som kunde komma att skada integrationen och samhällstilliten. 

Om så skedde skulle ”skadan av systemet vara större än nyttan”. Men trots dessa tämligen självklara påpekanden, har från årsskiftet återvandringsbidraget höjts till som mest 600 000 kronor per hushåll. Samtidigt kör Migrationsverket riktade reklamkampanjer för återvandring mot vissa invandrargrupper. Det torde stå alldeles klart att sådana kampanjer och en sådan politik kommer att uppnå syftet, att få vissa utpekade grupper att känna sig ovälkomna. 

”Man ska liksom påminnas om att man inte är riktig svensk”, sa en person som fått reklamen. Det är ingen spekulativ slutsats att detta agerande från myndigheters sida undergräver samhällstilliten och kommer att ge just sådan skada som utredningen varnade för. Skattebetalarna får stå för såväl återvandringsbidragen som notan av försämrad samhällsintegration och tillit. 

Att det inte är Sveriges bästa som är i fokus för åtgärderna blev också tydligt med det retroaktiva avskaffandet av möjligheten till spårbyte. Det handlar om människor som gjort allt rätt, följt myndigheternas instruktioner och som jobbar och bidrar till Sveriges ekonomi och välfärd. Men det är viktigare för regeringen var en människa kommer ifrån, än vad hon uträttar för vårt land. Så nu utvisas undersköterskor, vårdbiträden och sjuksköterskor – trots att det är skriande brist på dessa personalgrupper. 

Den förda politiken skadar Sveriges ekonomi och långsiktiga konkurrenskraft. Vi behöver därför en ny diskussion om invandringen, och den måste föras utan de ideologiska skygglappar som nuförtiden omgärdar hela den politiska debatten.