DN DEBATT REPLIK. Publicerad 20260507

Fackliga tankesmedjan Katalys: Visst, tillväxten var hög under industrialiseringen. Timbro glömmer dock att nämna arbetarna som slets ut och dog.

I en artikel med den provokativa rubriken ”Arbetarklassen hade haft det bättre om LO aldrig funnits”, argumenterar Fredrik Segerfeldt på Timbro för att Sveriges guldålder inträffade under åren 1890–1950. Det var en period, berättar Segerfeldt, som endast under en bråkdel regerades av Socialdemokraterna. Därefter från omkring 1950, när Socialdemokraterna på allvar inledde utbyggnaden av välfärden, halkade Sverige efter jämförbara länder i välståndsligan.

Det här är en historieskrivning som har uppenbara luckor och många av påståendena har vi från Katalys nyligen vederlagt i studien ”Svensk tillväxthistoria 1850-2022”.

Det stämmer förvisso att tillväxten var hög i Sverige under industrialiseringen och att Socialdemokraterna inte regerade då. Skälet till att Socialdemokraterna inte regerade, nämner dock inte Segerfeldt. Men det berodde ju på att Sverige hade ett icke-demokratiskt statsskick utan allmän och lika rösträtt.

---

Prenumera så får du mejl när jag publicerar nytt

---

Segerfeldt nämner inte heller något om de arbetsvillkor som då rådde. Arbetsdagarna var uppemot 15 timmar, sex dagars arbetsvecka gällde, ingen semester, ingen trygghet vid sjukdom och arbetslöshet, arbetare bodde i erbarmliga ruckel och slets ut och dog i sågverk och verkstäder. Just år 1890, som Segerfeldt tar som sin utgångspunkt, var året för Sveriges första förstamajfirande. Parollen löd ”8 timmars arbete, 8 timmars fritid, 8 timmars sömn”. Åttatimmarsdagen blev senare verklighet i en av arbetarrörelsens första politiska segrar. Denna normalarbetstid gäller som princip ännu i dag.

Redan här faller således Segerfeldt argumentation om att arbetarklassen förlorat på arbetarrörelsens kamp för bättre villkor. Vare sig denna reform eller de som skulle komma därefter, av vilka en del genomfördes tillsammans med liberalerna, skulle ha blivit verklighet utan den svenska arbetarrörelsen. Högern röstade emot i stort sett varenda en av dessa reformer som varit och är till gagn för svensk arbetarklass.

Påståendet att Sverige halkade efter mot jämförbara länder under efterkrigstiden stämmer inte heller. Snarare var den svenska tillväxten under efterkrigstiden helt förväntad. De länder som drabbats hårt av kriget – Japan, Tyskland, Frankrike, Italien – växte snabbare än länder som USA, Sverige och Storbritannien som hade mycket hög levnadsstandard vid krigsslutet. Men Sverige sticker inte ut, utan hade rentav högre tillväxt än USA.

Det Segerfeldt säger är inget nytt. Företrädare för svensk höger har i fyra decennier påstått att Sverige halkar efter och att lösningen är avregleringar och sänkta skatter. Nu har vi facit med exploderande sociala klyftor, ökande fattigdom, låg tillväxt och skyhög arbetslöshet. Detta är det verkliga resultatet av den politik som Segerfeldt förespråkar, och den slår stenhårt mot den svenska arbetarklassen.