Invandringsmotståndarnas räknebluff

Publicerad i SKD 20080811
I ett inlägg förra veckan på debattplatsen här intill frågar Björn Collin, Sibbhult, om försämringarna i välfärden inte egentligen är en effekt av invandringen.

Låtsassiffror. Artikeln utgår från boken Mångkultur eller välfärd, skriven av Lars Jansson, som på 1980-talet vikarierade på Göteborgs universitet. Nära 300 miljarder om året, hävdar Jansson, är prislappen för invandringen. Slutsatsen tycks vara, att om det inte fanns invandrare i Sverige skulle det finnas 300 miljarder över till välfärd. Det är inte för inte som Janssons bok blivit husbibel i rasistkretsar. Det finns dock en hake. Om samma kreativa räknemetoder tillämpas på den infödda befolkningen så hamnar kostnaden för ”svenskarna” på 900 miljarder om året. 

Men i så fall, invänder den räknekunnige, sparar Sverige inte mest på att slänga ut invandrarna. Tre gånger så mycket skulle ju sparas om den infödda svenska befolkningen utvandrade till Danmark. Det är en, för att uttrycka sig milt, intressant slutsats som den nationella rörelsen i Sverige skulle kunna dra av Janssons sätt att räkna. Avfolka Sverige och staten sparar 1200 miljarder!


Tas endast utgifter och inga intäkter med blir det så, dubbelräknas dessutom en del poster, vilket Jansson gör för invandrarna, blir svenskarna ännu dyrare. Vi kan alltså avfärda Janssons uppgifter som nonsens. 

Men, frågar säkert en del läsare, vad kostar invandringen då? En siffra man ibland stöter på är 20-40 miljarder. Men då talar man om olika befolkningsgruppers inbetalningar till och nyttjande av den offentliga sektorn. Gruppen invandrare betalar in 20-40 miljarder mindre till den offentliga sektorn än den tar ut i välfärd. Egentligen är detta kostnaden för arbetslöshet. Men det är viktigt att notera, att eftersom det inte går att visa att arbetslöshetens andel ökar med invandring, är det hela snarare en beskrivning av ojämnt fördelad arbetslöshet än en kostnadspost för invandring. Till detta kommer att siffran är missvisande såtillvida, att det finns poster i denna beräkning som totalt sett varit positiva för svensk ekonomi, men som nu hamnar på minuskontot. Så är fallet med 60-talets arbetskraftsinvandrare som idag är pensionärer. Deras insatser i Sverige är en stor ekonomisk pluspost, men de blir i denna beräkning som endast utgår från nuet till en minuspost. 

Det finns alltså inga stora pengar att göra på att stoppa invandringen. Tvärtom, ur ett långsiktigt perspektiv, har invandringen gynnat svensk tillväxt och därmed gjort den kaka, med vilken vi idag betalar välfärden, större. Det är delvis tack vare invandringen som Sverige är det välfärdsland det är. Men medan de ekonomiska skälen, ska vara vägledande för arbetskraftsinvandring, saknar det betydelse för flyktinginvandring. Att hjälpa människor i nöd är en moralisk plikt. 

Att Sverige sedan mitten av 90-talet inom många välfärdsområden blivit mindre generöst, beror inte på att den offentliga sektorn dräneras med kostnader för invandringen. Skälet är ett annat och sammanfattas i en nyligen publicerad artikel i tidningen ETC av ekonomisk-historikern Daniel Ankarloo, vid Malmö högskola. Han noterar att om skattekvoten år 2007 varit den samma som år 2000, skulle vi haft 108 miljarder mer att spendera på välfärden. Lägg därtill det finansiella sparandet på 87 miljarder och vi hamnar på 195 miljarder kronor. Det är inte invandringen som är orsaken till försämringar i den svenska välfärden utan sänkta skatter och sparnit. Vi får vad vi betalar för, svårare är det inte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: