Publicerad i SKD 20091003

Igår gick irländarna till valurnorna för att rösta om samma EU-fördrag som de röstade om förra året. En opinionsundersökning förra sommaren visade visserligen att nästan tre av fyra irländare inte ville rösta igen De ansåg förstås att det demokratiskt fattade beslutet skulle respekteras.
De hade inte förstått att EU är så fantastiskt demokratiskt att man kan få rösta många gånger om samma sak – tills man röstar som politikerna vill. I skrivande stund tyder opinionsundersökningarna på att irländarna nu begripit detta och röstar rätt.

Blir det ja, kommer EU-kommissionen – som i våras beslutade att spendera 20 miljoner av våra skattepengar på en EU-propagandistisk kampanj på Irland för att få folket att rösta rätt – att lyfta fram det irländska folkets förstånd. Till skillnad från förra gången. Då irländarna var inskränkta abortmotståndare som ogillar homosexuella (EU-kommissionens stora opinionsundersökning efter omröstningen visade emellertid att dessa frågor hade spelat en marginell roll).

Folkomröstningen har föregåtts av en hätsk kampanj. Inte minst p g a Ryanair-chefen Michael O´leary, känd för sin fientliga inställning till fackföreningar, som pumpat in fem miljoner kronor i ja-kampanjen och erbjudit gratis flyg för folk från andra länder som velat kampanja för ja-sidan. Skälet till hans engagemang är nog inte bara att han vill förhindra de han kallar ”de oanställbara jävla pundhuvudena” – alltså en hittillsvarande majoritet av det irländska folket – från att vinna igen. Han har förstås sina egna skäl att vara för Lissabonfördraget – det gynnar marknadskrafterna. Och O´leary har säkert inte missat att EG-domstolen, vars makt stärks med fördraget, visat sig fungera bra som murbräcka för arbetarfientlig politik.

Men även om irländarna röstar ja är fördraget inte i hamn. Det hålls nämligen nyval i Storbritannien till våren och Tories, som leder opinionsundersökningarna, har utlovat folkomröstning om fördraget inte har hunnit träda ikraft. Får britterna rösta blir det nej. Men detta hänger på om Tjeckiens president, Vaclav Klaus lyckas fördröja landets ratificering. Kanske inte så sannolikt. Så för mig som svensk EU-motståndare, som förnekats möjligheten att rösta om fördraget, blir det, om irländarna nu sagt ja, till att hoppas på fiendens fiende – Toryledaren David Cameron.