EMU Förvärrar krisen

Publicerad i SKD 20091223


Finansminister Borgs uttalande igår om att Sverige bör gå med i EMU kommer sällsynt olägligt. EMU befinner sig i sin allvarligaste kris någonsin. Grekland är på randen till ekonomisk kollaps och hela unionen är i gungning. Angela Merkel har rentav föreslagit att skuldsatta medlemsländer ska sättas under EU-förmyndarskap, att demokratin ska inskränkas. Det behövs inte mycket kunskap om historien för att inse att ett sådant förslag med ursprung i Tyskland inte tas väl emot av grekerna.

Dessutom har EMU:s räntepolitik, vilken anpassats till tyska behov, förvärrat situationen i Grekland och gett upphov till den nuvarande kostnadskrisen. Det finns två vägar ut ur kostnadskriser. Den första är devalvering som snabbt kan återställa konkurrenskraften. Den andra är lönesänkningar genom dekret och genom att låta arbetslösheten öka. Inget land som kan välja, tar den andra vägen eftersom skadorna på ekonomi och samhälle blir så omfattande. Men som medlem i EMU finns inget val.

Det är därför som krisen slår så mycket hårdare mot länder som Spanien, Irland och Grekland. Från hösten 2007 fram till idag har den spanska arbetslösheten ökat från 8,5 till 19,3 procent och den irländska från 4,6 till 12,8. Greklands arbetslöshet skrevs nyligen upp från 9 procent i september till 18 procent i december.

När sysselsättningen faller, ökar de statliga underskotten, vilket tvingar fram nedskärningar och sätter igång en ond spiral som kan sluta i depression. Det bästa för dessa länder hade varit att lämna EMU och därmed öppna den första vägen. Men politisk prestige sätter stopp. Att vår finansminister vill att Sverige går ombord på detta om inte sjunkande, så i varje fall läckande skepp, visar bara att när politisk prestige går in, går vettet ut.

Det är inte första gången som politisk prestige manifesterad i monetära system hamnar i motsättning till vad som är ekonomiskt klokt. Det räcker att säga 1930-talet för att få nackhåren att resa sig. Det var guldmyntfoten – som liksom EMU gör idag, stängde den första vägen – som förvandlade krisen 1929 till en global depression. De länder som längst höll fast vid guldmyntfoten, drabbades mycket värre än de som följde Storbritannien 1931 och lämnade guldet. Fria från guldmyntfoten öppnades den första vägen och de kunde stimulera sina ekonomier. De andra tvingades till fortsatt åtstramningspolitik. Resultatet blev långdragen depression och massarbetslöshet. Det var ur misären och massarbetslösheten som fascismen hämtade sin kraft.

Nu dömer på samma sätt EMU de värst drabbade medlemstaterna till att spara sig ur krisen, de tvingas att öka arbetslösheten och dra ned på välfärden, allt för att försvara politisk prestige som investerats i vår tids guldmyntfot.

Frågan är vilka rörelser som denna gång kommer att hämta kraft ur massarbetslöshet och misär?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: