Lektion 3. Tempus 1

När jag skrev min första roman försökte jag blanda scener skrivna i första person presens med scener skrivna i tredje person imperfekt. Krångligt är bara förnamnet. När en pensionerad förläggare (läs mer här om den historien), förbarmade sig över mig och mitt manus, så var detta något av det första han strök.
En bra grundregel är: krångla inte till det. Det är svårt nog ändå att skriva en roman.

Så hur gör du det enkelt för dig?
Du väljer!
Antingen skriver du i dåtid eller i nutid. Det första, alltså dåtid, heter numera preteritum. När jag gick i skolan hette det imperfekt. Det säger jag fortfarande, eftersom jag inte kommer ihåg nåt annat. Det andra, alltså nutid, heter presens.

De flesta romaner är skrivna i dåtid, preteritum. Själv föredrar jag den formen, och jag har åtminstone en känsla av att det är lite lättare att skriva i dåtid. Men det finns ett skäl till. Eftersom de flesta böcker är skrivna i dåtid är läsarna vana vid det. Alla författare vill förstås vara unika, men samtidigt vill vi undvika vad vi kan kalla friktion. Du har säkert ibland stött på böcker där du irriterat dig på något särskilt särdrag i texten – det kan vara något ord, återkommande uttryck eller karaktärsskildringar. Tillkrånglade format – exempelvis ett tempus läsaren är ovan vid eller tempusbyten – skapar just sådan friktion. Det vill vi (vanligtvis) undvika.

Presens sägs skapa mer närvaro. Jag är inte övertygad om det. Vår hjärna har en fantastisk förmåga att ställa om. Efter hundra sidor – antagligen långt tidigare – har man som läsare anpassat sig. Om du vill uppnå effekten av ökad närvaro, öka känslan av att något händer just nu, måste du nog använda presens i utvalda scener eller i stycken i en text som i övrigt är skriven i imperfekt.

Men då har vi alltså krånglat till det. Jag tycker därför att du till att börja med ska välja mellan att använda presens eller preteritum som grundform. Senare, om du ger dig på den där romanen du drömt om att skriva, kan du fundera på om du ska laborera med olika tempus.

Dags att öva
Skriv en scen med mycket action på omkring 300 ord i preteritum. Det kan vara en våldsam händelse (slagsmål, övergrepp, kidnappning), en sexscen, den avgörande minuten i en fotbollsmatch eller vad som nu faller dig in.

Läs igenom texten, gärna högt. Redigera tills du är nöjd. Kopiera nu texten till ett nytt dokument och skriv om den till presens. Ändra inget annat än just tempus.

Jämför dina texter och fundera på vilken du tycker bäst om. Kanske har du nu gjort valet i vilket tempus du ska skriva din första roman. Spara texterna, skriv gärna ut dem.

Exempel med preteritum:
Mannen ryckte tag i flickan och drog henne med sig mot bilen. Hon stretade emot och skrek. Han slet upp dörren och vräkte in henne i baksätet. Jocke släppte matkassarna och sprang mot bilen.

Exempel med presens:
Mannen rycker tag i flickan och drar henne med sig mot bilen. Hon stretar emot och skriker. Han sliter upp dörren och vräker in henne i baksätet. Jocke släpper matkassarna och springer mot bilen.

Länk till författarskolans huvudsida

Länk till lektion 1

Länk till lektion 2

En kommentar på “Lektion 3. Tempus 1

  1. Pingback: Lektion 4. Perspektiv 1 | Tony Johansson

Lämna en kommentar