Publicerad i SKD 20080930 (se också artikel 20080906)

Lars Jansson upprepar påståenden, vilka jag redan visat att de inte stämmer. Han är inte så noga med sin data, metoden är tveksam och slutsatserna fel. 

Felslut. Till att börja med vill jag påpeka, att man bör vara försiktig i tolkningen av studier som beräknar kostnader för olika befolkningsgrupper, så också vad gäller de studier som är riktigt utförda. De visar inbetalningar till och nyttjande av den offentliga sektorn, men säger inget om tillväxt och nyttigt arbete. I verkligheten är det förstås så att de lågbetalda undersköterskorna är viktigare för samhällsekonomin än börsens helt improduktiva daytraders med jätteinkomster, men görs en nettokostnadsberäkning framstår det som om det förhåller sig tvärtom.

Så även om sysselsättningsgraden och åldersstrukturen vore desamma i gruppen invandrare som i gruppen infödda, skulle nettokostnaden, till följd av att invandrare i genomsnitt har lägre inkomster och därför betalar mindre i skatt, vara högre än för svenskar. Samma sak gäller för kvinnor i jämförelse med män. Men lika lite som att kvinnor kan hjälpa att de har lägre löner än män, ska invandrare bära hundhuvudet för att de har lägre inkomster än svenskar. Beräkningarna visar inte kostnader för invandring, utan för diskriminering och arbetslöshet. 

Lars Janssons beräkning träffas av ovan invändning, men därtill räknar han fel. Och för detta har han flera gånger kritiserats sönder av ledande nationalekonomer, som Eskil Wadensjö och Jan Ekberg. Det är alltså inte så att Jansson använder ”gängse metodik”. 

Men han är ju ”f d lektor i företagsekonomi”. Innebär inte det att han har ”teoretisk kompetens”, som han själv uttrycker sig, inom området invandringens ekonomi? Nej, och så är det oberoende av om vi tar i beaktande att han, enligt den förre chefen på institutionen, saknade behörighet för den tjänst han till slut fick. Janssons bakgrund i företagsekonomi ger lika lite vetenskaplig tyngd i frågor som rör invandringens ekonomi, som mina egna doktorandstudier i ekonomisk historia skulle ge mig om jag började uttala mig om teoretisk fysik. 

Janssons artikel i dagens tidning innehåller inget, som jag inte redan visat felaktigt. Jag påvisade i mitt inlägg 6 september att hans aggregerade siffror inte var konsistenta med hans siffror utslaget per individ. Det slog på 30 miljarder kronor. Jansson har nu insett att han snärjt sig själv i sina egna siffror, och försöker ta sig loss, genom att istället för att ange kostnadsdifferensen i absoluta tal göra det i procent. På så sätt försöker han villa bort läsaren. Men när han påstår att invandrare kostar 23 procent mer än svenskar, då säger han samma sak som när han i förra artikeln hävdade att per individ kostar invandrare brutto 150 000 och svenskar 122 000, fast uttryckt i procent. Detta är dock inte, vilket jag sedan tidigare noterat, förenligt med den totalsumma om 240 miljarder, som han fortsätter att hävda. Ty utslaget per invandrad individ är det 133000, inte 150 000 kronor. Att han strukit just dessa 30 miljarder, beror förmodligen på att det är här han gör en av sina stora dubbelräkningar (inkomstförluster är redan, som jag tog upp i förra artikeln, medräknade), vilken han nu försöker skyla över. Jansson är helt enkelt inte så noga med sin data, vilket bekräftas vid läsning av hans bok, som är behäftad med flera ytterligare räknefel. 

Jag instämmer därför i vad professor Eskil Wadensjö, som till skillnad från Jansson är expert på området, skriver i ett e-brev till mig: ”Lars Janssons beräkningar kan inte tas på allvar.”