Med Borg in i krisen

Publicerad i SKD 20090516


Regeringen har med finansminister Anders Borg i spetsen allt sedan den tillträdde aldrig missat ett tillfälle att understryka att dess politik står på solid nationalekonomisk grund. 

Emellertid läser de nya moderaterna ekonomernas rapporter som fan läser bibeln, och sanningen är att det vetenskapliga stödet för regeringens politik är obefintligt.

Men så länge det var högkonjunktur, lyssnade många på deras argument: sänkt a-kassa leder till fler jobb, enligt logiken att hungriga lejon jagar bättre, sänkt skatt leder till att folk vill arbeta mer. Men när ekonomin bromsade upp, blev regeringens resonemang allt ihåligare. När sedan inbromsningen övergick i kris, blev regeringens argument rent dumdristiga och inskränktes till innehållslösa fraser. Vi måste svälta oss igenom detta ”skitår” (Littorin). Vi måste frysa oss igenom denna ”vargavinter som blir bister, lång och mörk” (Borg). 

Folk börjar med rätta fråga: är detta verkligen rätt väg? Har vi en finansminister som endast har en politik för högkonjunktur?

Siffrorna ger oss svaret. Senaste gången Sveriges BNP föll så här kraftigt var samma år som Hitler invaderade Polen. På ett år har antalet arbetslösa ökat med en tredjedel. Och botten är inte nådd. Den ökande arbetslösheten inom industrisektorn, omsätts nu i fallande skatteintäkter och lägre privat konsumtion, vilket leder till att arbetslösheten förväntas öka till hissnande 12 procent. 

Men krisen skulle kunna lindras genom ökade anslag till kommunerna, höjd a-kassa och bättre arbetsmarknadspolitik. Regeringen har dock valt att ödsla resurserna på skattesänkningar. Dessutom är regeringen ideologiskt blockerad. Den är emot ökade anslag till kommunerna för att det skulle innebära ett återfall till en bidragslinje (!) och a-kassan kan de knappast återställa, med tanke på allt det arbete de lagt ner på att sabba den.

Det är p g a denna politik som, enligt TCO, endast en fjärdel av dem som arbetat heltid får ut 80 procent av tidigare lön om de blir arbetslösa. Ökad arbetslöshet får därför större spridningseffekter genom att skatteintäkter och konsumtion faller kraftigare. Konsekvensen blir bland annat, att kommuner och landsting tvingas spara. 8000 av kommunals medlemmar riskerar att bli arbetslösa. Jämför det med att regeringens skattesänkningar i år motsvarar kostnaden för 45 000 anställda i offentlig sektor.

I veckan publicerade regeringens eget Finanspolitiska råd en rapport som i stort stödjer de resonemang som jag här har fört. Rådet anser att utgiftstaket måste kringgås – det går inte att svälta sig igenom vargavintern – att anslagen till kommuner och landsting måste höjas, att den av regeringen nedskurna arbetsmarknadspolitiken är underdimensionerad och att a-kassan måste höjas. Så för att sammanfatta: om det någonsin har funnits vetenskapligt stöd för regeringens politik, så är detta stöd borta nu. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: