KGB, Guillou och IB

Publicerad i SKD 20091103


När nyheten om Guillous KGB-kontakter slog ner for fyra tankar genom mitt huvud. Först: det var som fan! Sedan: men han var ju maoist. Därefter: vänta lite, nämner han inte detta i memoarerna? Slutligen: det här kommer att användas för att misskreditera IB-avslöjandet.

Den första tanken – förvåning – delar jag med de flesta. Men ett av skälen till min förvåning hänger samman med min andra tanke. Guillou var nämligen maoist, och maoisterna var inga Sovjetkramare. De såg Sovjet som det stora hotet mot Sverige.

Den tredje tanken visade sig vara en riktig minnesbild från läsningen av Guillous memoarer. Han tar i sin redogörelse för de kontakter han hade med CIA, vilka resulterade i ett avslöjande, också upp att han ”mycket länge” arbetat med ett liknande uppslag om KGB (se s 305-306).

Men Guillou är inte öppen med hur långvariga dessa kontakter var eller vad de innehöll. Det skadar hans trovärdighet, men innebär det att han var agent? Säpo:s agerande tyder på motsatsen. De har känt till historien sedan 1967, men inte ens när IB avslöjades offentliggjorde de vad de visste. Trots att informationen skulle ha kunnat skjuta sönder avslöjarnas trovärdighet. Säpo kan därför inte ha ansett att Guillou var agent. Men ponera att de faktiskt trodde att han var agent, då är frågan om de informerade regeringen. För om regeringen var informerad, så kan inte Palme ha ansett att Guillou var agent. Säpo kan förstås ha avstått från att informera regeringen trots att de trodde att Guillou var agent, men i så fall är det fler än Guillou som ska hängas ut för landsförräderi.

Frågan om Guillous vandel är dock underordnad frågan om hur historien om IB ska skrivas. Starka krafter verkar nu för att historien ska revideras. Det är den bakomliggande tanken när ledande socialdemokrater kräver att Guillou redovisar vad han gav KGB. Det borde han, men om jag vore socialdemokraternas rådgivare, skulle jag avråda från att sticka ut hakan allt för långt. Det kan slå tillbaka. Fortfarande har ju inte socialdemokratin redogjort för exempelvis Palmes och Geijers utbyte med amerikansk underrättelsetjänst (Kjell Östbergs Palmebiografier innehåller många besvärande fakta).

Det har också påståtts att IB-avslöjandet nu hamnar i nytt ljus. Så är det inte. IB-avslöjandets bakgrund belystes noggrant av Säkerhetstjänstkommissionen. Att KGB skulle ha haft något att göra med avslöjandet förkastas av kommissionens sekreterare, Lars Olof Lampers. Men framför allt, om det så varit djävulen själv som röjde IB, är det likväl så att IB-avslöjandets innehåll i allt väsentligt har visat sig riktigt. Likaså står det bortom allt tvivel att Palme ljög.

IB:s verksamhet var olaglig, den bröt mot Sveriges demokratiska tradition och den hotade vårt lands säkerhet. Låt därför inte revisionisterna vinna striden om hur historien om IB ska skrivas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: