Extremisten Hanif Bali

Krönika publicerad för i ”Vad som helst men aldrig SD” (FB-grupp)

Varför väljer en svensk riksdagsledamot att kalla de kvinnor som är fast i Syrien för ”IS-honor” och deras barn för ”jihadiavkommor”? För att han vill avkläda dessa barn och kvinnor deras mänsklighet och därmed deras rättigheter som människor. 

Det var väl knappast en överraskning att det skulle väcka ett ramaskri bland hans kritiker och lika mycket stånkande förtjusning inom hans bruna tokhögersvans när han för några dagar sedan twittrade följande:

”Dessa IS-honor som nu tigger om att hämtas tillbaka borde låtas ruttna kvar där. Fullständigt irrelevant om deras jihadiavkommor är ”oskyldiga”.

Om ni vill stilla ert samvete så kan ni väl adoptera någon av de tusentals yezidiska föräldralösa krigsbarnen istället.”

Jag tänker inte ge mig in i diskussionen om hur de som begått brott i Syrien ska dömas. Men jag kan konstatera att efter det mest fruktansvärda krig som mänskligheten genomlevt förmådde omvärlden döma de nazistiska massmördarna enligt rättsstatliga principer. Det torde vara möjligt här också. 

Jag tror inte Bali bryr sig särskilt mycket om det där med rättsprinciper – eller de yezidiska krigsbarnen för den delen – men låt oss istället stanna upp vid hans ordval. 

Valet av ord har nämligen betydelse. Det säger mycket om hur vi tänker och uppfattar omvärlden. Så vad säger det om en riksdagsledamot – en av de 349 som stiftar våra lagar – som väljer att inte kalla kvinnor för kvinnor och inte kalla barn för barn, utan ”honor” och ”jihadiavkommor”, avkommor som är ”oskyldiga” endast inom citationstecken?

Balis försvarare menar att kritikerna bara är arga på att han använt fula ord, att det skulle handla om nån sorts språkestetisk upprördhet. Det är förstås inte vad kritiken handlar om. Mina böcker är exempelvis fulla av fula ord, folk svär har sig jämt och ständigt. Detta är inte vad kritiken handlar om. Den handlar om den människosyn som ordvalet speglar.

Bali själv har försökt göra gällande att det inte har någon politisk innebörd att tala om ”avkommor” istället för barn. Bevisat och klart med länkar till andra som i helt andra sammanhang använt ordet ”avkomma”. Som om kontext och syfte saknar betydelse. 

Om de vore utbytbara synonymer, varför skriver Bali i så fall inte ”kvinnor” respektive ”barn”?

Balis målsättning är att få oss att tycka att dessa barns liv är mindre värda än andra barns liv. Därför att de föddes av fel föräldrar. De ska avhumaniseras. Då behöver vi inte heller bry oss. Svårare är det inte.

Det är ett extremismens språk, som Bali använder, där ”de andra” avklädes sina mänskliga egenskaper. ”Honor” och deras ”avkommor” – det är så vi brukar beskriva djur, inte människor. 
Tragiskt är att han och hans bruna svans inte ens förstår att se likheterna med det språk som extremisterna själva använder om sina fiender. Det är först när ”de andra” avkläds sina mänskliga egenskaper som de systematiska övergreppen kan börja.
Och det är först när dessa barn avkläds sina mänskliga egenskaper som vi kan sluta bry oss om dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: