Mr Mercedes
Den som finner 
Sista vakten
Av Stephen King
Finns som ljudböcker, upplästa av Johan Svensson 

Nån har påpekat att Kings sällsamma förmåga att skrämma oss främst beror på att han är utomordentligt skicklig på att skapa spänning och föraningar. Oftast är det förstås föraningen att det snart kommer att gå riktigt illa för en person vi tycker mycket om. Och där har han en av sina andra styrkor – vill King att man som läsare ska gilla en av hans karaktärer så kommer man att ganska snart inte bara gilla vederbörande utan också höra smällen och lastbilens bromsar genom Louis öron, se de vindlande hotellkorridorerna genom Dannys ögon och var så säker … George kommer bara vara ett halvt steg framför dig på väg nerför källartrappan. 

De här teknikerna är något King till fullo nyttjar när han ger sig i kast med deckargenren och själv deckarförfattare blir jag fascinerad av det skickliga hantverket. Det är svårt att lägga ifrån sig eller stänga av Mr Mercedes. Det är inte en särskilt komplicerad historia, men ett mycket intressant persongalleri och dramaturgiskt väl sammansatt. Spänningen i upplösningen dras ut imponerande länge. 

Uppföljaren, Den som finner, är egentligen två historier som börjar med ett mord på en berömd författare och stölden av hans opublicerade verk. Det här är en berättelse stark nog att stå på egna ben, rentav en riktigt bra läsupplevelse. Men King väljer att göra den till en kriminalhistoria. Jag är emellertid rätt säker på att jag om några år kommer att minnas berättelsen om de stulna böckerna, missdådarens liv i fängelse och grabben som hittar böckerna (och vars far blev svårt skadad av Mr Mercedes), men hur f d kriminalinspektör Hodges löser fallet lär jag nog ha glömt. 

I slutet av Den som finner bryter King mot genrens realismregler och hintar om vad som komma skall i den avslutande delen, Sista vakten, där vi konfronteras med en övernaturlig mördare. Jag vet att många varit kritiska till detta, och på ett plan är jag det också. En genre har trots allt vissa regler och när King återgår till att vara … just King, bryter han mot ett outtalat kontrakt med kriminallitteraturläsarna. Men jag tycker inte att det är så mycket på detta som boken faller som på att själva storyn saknar den puls och det driv som fanns i de båda första delarna. Men karaktärerna, ja de har man lärt känna och vill följa till slutet. Och det, slutet alltså, är värdigt. 
Summa summarum når ingen av uppföljarna upp till Mr Mercedes nivå. Den är en klar fyra. Den som finner är en stark trea, medan Sista vakten precis blir en trea.