Stephen King, Outsidern
Det här är först en mycket bra deckare, helt i klass med Mr Mercedes och Den som finner. Ett brutalt mord på ett barn följs av en polisutredning som snabbt finner en misstänkt. Det är bara ett problem: den misstänkte har bevisligen befunnit sig vid platsen för mordet och han har bevisligen samtidigt befunnit sig i en helt annan stad.
Så långt allt väl. Bra story, bra karaktärsskildring.
Sedan blir det monsterjakt, och sorry, säger jag som Kingfantast, men det håller inte. Av delvis samma skäl som Sista vakten – den tredje delen i Kings Mr Mercedestrilogi. Att kombinera övernaturligheter/monster med traditionell deckare funkar helt enkelt dåligt. Det är visserligen ett bra monster, den där outsidern, men det skulle ha blivit en bättre historia om inte huvudpersonerna – kanske mest Holly Gibney, Hodgsons medarbetare från Mercedesböckerna som dyker upp här också – så snabbt låtit sig övertygas om att de faktiskt har att göra med en övernaturlig mördare. Det är helt enkelt inte realistiskt.
Det kan tyckas paradoxalt, men realism i hur aktörerna i en övernaturlig historia agerar och resonerar är en förutsättning för att vi som läsare ska acceptera att monstren är riktiga. King är mästaren på just detta. Det var denna förmåga som gjorde Varsel, Det och Jurkyrkogården så skrämmande. Tyvärr håller inte Outsidern samma klass.
Betyg 3
Finns som ljudbok, uppläst av Jonas Malmsjö
Pingback: 30 boktips för hängmattan | Tony Johansson