Lars Wilderäng, Stjärnklarttrilogin

Stjärnklart Stjärnfall Stjärndamm

Finns som ljudböcker i inläsning av Johan Holmberg.

Bortsett från några enstaka blogginlägg hade jag inte läst nåt av Lars Wilderäng tidigare, och jag får medge att jag hade lågt ställda förväntningar. Blir väl nåt vapenfetischistiskt preppertugg, tänkte jag efter att ha läst baksidestexten.

Så fel jag hade.

Visst, det blir en hel del vapenfetischism och preppertugg, men Stjärnklart är framför allt en skickligt komponerad roman om vad som händer när samhällsstrukturen bryter samman.

All elektronik slutar plötsligt att fungera, det gör att snart kollapsar också infrastruktur, kommunikationer, el- och vattenförsörjning, transporter, avlopp, sjukvård och ordningsmakt. Wilderäng visar skickligt hur låg resiliens ett modernt samhälle har.

Samtidigt som samhället håller på att bryta samman jagar några forskare efter vad som orsakat den elektroniska härdsmältan och finner nån sorts nanorobotar av okänt ursprung som angriper elektronik. Ett militärt experiment som gått fel eller terrorism är de mest kvalificerade gissningarna.

Wilderäng lyckas fånga den dubbla rörelsen av långsamma och snabba skeenden: sammanbrottet går snabbt men få klarar att ta in vad som faktiskt sker, vår förmåga att mentalt ställa om är långsam, katastrofen snabb. Den här dubbla rörelsen framåt i den första boken skapar en förunderlig dynamik i berättelsen.

Att jag råkar läsa böckerna just denna vår, när hyllorna på Willys är tömda och apoteket tvingats införa restriktioner på hur mycket medicin man får hämta ut, minskar inte känslan av att det som sker i berättelsen faktiskt är realistiskt. Tvärtom.

Spoiler

Om du inte läst första boken, men planerar att göra det bör du sluta läsa här.

I slutet av Stjärnklart får vi förklaringen till den avancerade nanoteknik som spridit sig som ett virus i datorer och mobiler. De har utomjordiskt ursprung, och är det första steget i en invasion av jorden.

Det är alltjämt underhållande, men realismen minskar förstås. Spelpjäserna är i varje fall utplacerade för uppföljarna Stjärnfall och Stjärndamm. Den klassiska katastrofhistorien övergår nu till att bli en sci-fiberättelse. Läser man recensionerna på exempelvis Storytel så ondgör sig många läsare över det här. Visst, uppföljarna är inte lika bra och det finns en del att irritera sig på. Även en militärstrategisk lekman som jag blir exempelvis mer än lovligt störd av att författaren låter resterna av Sveriges militära elit vid Speciella operationsgruppen, med breda kunskaper i taktik och strategi, kasta ut hela armén i ett enda anfall mot utomjordingarna, trots att de vet att fienden är svår att döda, kan bli osynlig och är teknologiskt överlägsen. Det är i nivå med de levandes imbecilla taktik mot de dödas armé i det stora slaget i Game of Thrones.

Men själva grundidén, att en invasion av jorden inte skulle ske som i Independence day eller V, utan göras betydligt mer sofistikerat – exempelvis genom att först slå ut all elektronik – är intelligent. Som sci-fi-litteratur är uppföljarna faktiskt snudd på geniala, även om den geniala idén kommer bort i det alien-zombie-vampyrapokalyptiska kriget som dominerar handlingen i dem.

Ska man summera är Stjärnklart en stark 4, medan de båda uppföljarna hamnar nånstans upp mot en fyra.

En kommentar på “Lars Wilderäng, Stjärnklarttrilogin

  1. Pingback: 30 boktips för hängmattan | Tony Johansson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: