Stina Jackson, Ödesmark
Finns som ljudbok i inläsning av Marie Richardson
Stina Jackson slog igenom stort 2018 med Silvervägen och nu för några veckor sedan kom uppföljaren, Ödesmark.
Bok nummer två sägs vara den svåraste. Själv tyckte jag det i varje fall.
Men hur gick det för Stina Jackson? Hon gjorde det i varje fall inte lätt för sig när hon debuterade. Med Silvervägen lade hon ribban högt. Det var en utomordentlig roman. Kanske inte så mycket för deckarintrigen, utan mer för dess långsamma puls, fina karaktärsskildring, känsla för miljö, skickliga gestaltning och vackra språk. Jag minns att jag då tänkte att Jackson måste ha det vackraste språket av alla Sveriges deckarförfattare (och vi är rätt många). Det tycker jag fortfarande. Men i motsats till många som skrivit omdömen på exempelvis Storytel, anser jag inte att Ödesmark överträffar Silvervägen.
Åtminstone inte som deckare.
Men nu i efterhand funderar jag på vad jag egentligen läst. Bör Ödesmark kategoriseras som deckare? Faktiskt är det mer en berättelse om trasiga familjer (”Det är inte blodsbanden som gör en familj. Det är skammen”) och en historia om att fångas där man är, att aldrig lyckas bryta upp, lämna boet (”Byn, ett svart sugande hål som aldrig skulle släppa dem ifrån sig”). Mordet och utredningen blir mer av en bihistoria till denna djupare berättelse om några liv i Norrlands inland, en förtryckande fader och många lager av utsatthet. Och ur ett sådant perspektiv är Ödesmark en berättelse befolkad av vanliga men trasiga människor som är svår att släppa, skriven i en långsam, fint gestaltad prosa.
Jag funderar också på Ödesmark och ljudboksformatet. Jag lyssnade på Ödesmark, medan jag läste Silvervägen. Dels tycker jag inte att uppläsaren riktigt passar för Jacksons prosa (Richardson dramatiserar mer än många andra uppläsare, kanske är det detta som stör mig). Dels funkar bruten kronologi dåligt i ljudboksformatet. Det är synd och med tanke på ljudboksmarknadens tillväxt kommer detta, om det inte redan skett, förändra hur böcker skrivs.
Men, som sagt, Silvervägen lade ribban högt. Ödesmark är trots det jag skrivit ovan en stark fyra och en av de bättre böcker jag läst i år.
Pingback: 30 boktips för hängmattan | Tony Johansson