Sverigedemokraterna fortsätter backa Trump. Även efter stormningen av kongressen, då fem människor dog i ett sista desperat försök att stoppa valresultatet från att godkännas.

Först och främst måste man ha klart för sig att stormningen av den amerikanska kongressen var en del i ett kuppförsök. Trump försökte in i det sista stoppa kongressen från att räkna rösterna. Trumpkampanjen hade förlorat i domstolarna. Där krävs, till skillnad från i talarstolen, bevis och det kunde hans svärm av advokater inte prestera. Således avslogs den ena stämningen efter den andra. Totalt handlar det om ett femtiotal stämningar som olika domstolar avvisat. Trots avsaknaden på faktiska bevis har Trump och hans anhängare fortsatt att hävda att valet inte gick rätt till. Det är uppenbart en lögn, men har underblåst en väldig vrede. Vilket förstås var själva avsikten. Vrede.

Den där dagen, onsdagen 6 januari, skulle så kongressen räkna delstaternas elektorsröster. Trump hade ägnat veckor åt att pressa ledamöter i såväl representanthuset som senaten att ifrågasätta och rösta emot räkning av flera delstaters röster. Några fick han med sig, men inte tillräckligt många. Det är i det ljuset som hans uppmaning till den uppretade folkmassan att marschera till Capitolium ska ses.

Trial by combat, skrek hans advokat, Rudy Giuliani. Och det var vad de fick. Vad som sedan hände har vi sett om och om igen på teve. Fem människor dog, en av dem var en polis som släpades ut för en trappa och slogs med tillhyggen. Men det kunde ha blivit värre. Mycket tyder på att det fanns planer på att döda vicepresidenten och tillfångata eller döda andra folkvalda.

”Jag var inte säker på att jag skulle överleva den dagen”, sa Alexandra Ocasio-Cortez, kongressledamot från New York. ”Det är ingen överdrift att många, många av representanthusets ledamöter vara nära att mördas”.

Under tiden som kongressen stormades fortsatte Trump att ringa republikanska ledamöter, som vid det laget höll på att evakueras, för att försöka få dem att rösta emot räkningen av rösterna. Alltså mitt under en dödlig attack mot den amerikanska kongressen, hade USAs president endast en sak för ögonen: att stoppa valresultatet från att godkännas. Det är verkligen fullständig galenskap. Enligt vad som rapporterats tvekade han till och med att kalla in nationalgardet. Istället fick vicepresidenten gå in och koordinera insatsen. Till slut twittrade han ut en video med budskapet att valet hade stulits från honom, men att det nu var dags att gå hem. ”We love you”, sa han till terroristerna. Ett kuppförsök, således. Påhejat av en sittande amerikansk president.

---

Prenumera för att få meddelanden om nya inlägg via e-post.

---

De flesta som läser detta har säkert följt vad som hände lika noga som jag. Men jag tycker att det är viktigt att rekapitulera händelserna. Inte minst när vi ska bedöma hur våra inhemska Trumpsupportrar reagerat på kuppförsöket.

Flera dagar efter stormningen av kongressen, alltså när det stod helt klart vad som hänt, lät sig Jimmie Åkesson intervjuas av Sveriges radio.

Ångrade han sitt stöd? Nejdå. Efter Trumps kuppförsök och uppvigling av den mobb som stormade kongressen, och trots att Trump enligt Åkesson ”saknar många av de egenskaper som vi normalt anser tillhöra mänskligheten” står han fast vid att han hellre sett Trump än Biden i Vita Huset. Trump må vara omänsklig, men, argumenterar Åkesson, låt oss inte se till person, utan till politik.

Som om stormningen av kongressen inte handlade om politik.

Det är häpnadsväckande att det här kan passera så pass obemärkt.

Expressens Jens Liljestrand sammanfattar vad han helt riktigt menar är en praktskandal:

”Att det under denna vecka inte har förekommit ett enda tecken på självkritik från den falang inom den svenska högern som i åratal mer eller mindre öppet har beundrat Trump, hans parti och den rörelse som har svept honom till makten.”

Självkritik? Icke! Snarare har de sverigedemokratiska topparna ångat på som vanligt. Som Björn Söder och segra-eller-dö-mannen Mattias Karlsson. Innan valet i november nominerade de Donald Trump till Nobels Fredspris. Efter terrorattacken mot kongressen fyllde Söder, som alltså varit vice talman, sitt twitterflöde med foliehattsteorier om valfusk och att det i själva verket skulle ha varit vänsteraktivister som klätt ut sig till Trumpsupportrar och stormat kongressen och tweets om det orättfärdiga med en ny riksrättsprocess. Och så på femte dagen toppade han galenskaperna med att tillsammans med Karlsson förkunna att de stod fast vid Nobelnomineringen. Trist det som hände i kongressen. Men Trump, sa Söder, ”förtjänar” fredspriset.

Se till politiken, inte till personen, uppmanar Åkesson och Söder. Men splittringen, den uppskruvade retoriken, lögnerna, angreppen på journalister, vreden och hatet, våldet – detta är politiken. Sverigedemokraterna är samma andas barn. Och det är i grunden detta som Sverigedemokraterna gillar med Trump. De ser i honom en förebild och de drömmer om att kunna åstadkomma något liknande här hemma. Det är därför de inte är självkritiska, det är därför de fortsätter backa en president som försöker undergräva den amerikanska demokratin.

Krönikan är skriven för Vad som helst men aldrig SD. Jag vill dra mitt strå till stacken, har deckarförfattaren Tony Johansson sagt och skriver helt utan ersättning. Men gillar du hans krönikor, kommer du att gilla hans deckare. Så vill du stödja författaren och läsa nåt bra, köper du hans deckare 👇

---