Tony Johansson: Liberal politik kan aldrig göras beroende av SD

Liberalernas besked i fredags om att efter budgetpropositionen för 2022 lämna januariöverenskommelsen och gå till val på en borgerlig regering kom inte direkt som en överraskning.

Partiet har usla opinionssiffror och riskerar att trilla ur riksdagen. Så nåt behövde göras. Samtidigt inser de flesta att grundproblemet inte är samarbetet med Löfven. Det blir i så fall svårt att förklara Centerns stabila siffror. Men att byta partiledare ett år innan valrörelsen har antagligen betraktats som ett för stort risktagande.

Däremot visar fredagens utspel att den fraktion i partiet som vill samarbeta med SD har stärkts. Enligt Sabuni är målet att få till en borgerlig regering, och de svajiga och motstridiga uttalandena om vad detta betyder konkret tyder på att detta skulle kunna gälla även om de rödgröna blir största block. Det innebär i så fall att liberalerna öppnar för en regering som är beroende av SD.


Bokrean är igång – 70% rabatt på Smugglaren

Utsedd till en av 2018 års bästa deckare. En berättelse om när högerextremister tar saken i egna händer (Länk till Adlibris).

Det här konceptet har prövats. I Landskrona har Liberalerna styrt med stöd från Sverigedemokraterna sedan valet 2006. Argumentet som kommunstyrelsens ordförande, liberalen Torkild Strandberg, ständigt återkommer till är att man inte hur länge som helst kan ha attityden att man inte ska ”förhålla sig” till ett visst parti. Sabuni anförde liknande argument i fredags. ”Det fungerar inte att isolera Sverigedemokraterna”, sa hon.

Det här visar hur djupt den populistiska retoriken trängt i Liberalerna. Ingen påstår att SD ska isoleras eller att man inte ska ”förhålla sig” till dem. Men det är skillnad på att konstatera att Sverigedemokraterna finns och grunda en regering eller ett kommunstyre på det partiet.


Prenumera så får du mail, när jag postar nya krönikor


Vad januaripartierna kom överens om var att man skulle förhålla sig till SD på så sätt att de skulle hållas utanför inflytande över regeringsbildningen. Det är inte att isolera ett parti eller att ”mobba” det, vilket är en retorik man ofta ser på sociala medier. Tvärtom. Det är så vårt parlamentariska system fungerar. Regering kan bildas av de partier som får stöd (eller formellt tolereras) av riksdagen. Det innebär att M, KD och SD i dagsläget står utanför inflytande över regeringsbildningen. De gör det för att utfallet i valet blev så och för att Liberalerna och Centern lovat väljarna att inte sätta sig i en regering som är beroende av SD. Under Reinfeldts regering 2006-10 var Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet utan inflytande över regeringsbildningen. Och det var rätt och riktigt. Väljarna hade röstat fram en alliansregering. Att Socialdemokraterna inte hade inflytande över regeringsbildningen då handlade inte om mobbning eller isolering, utan om att väljarna röstat som de gjort. Det är innebörden av demokrati. Då 2006, liksom idag 2021.

Sjutton procent av väljarstödet ger inte någon automatisk rätt till inflytande över regeringsbildningen. Såvida inte andra partier är beredda att samarbeta. Det verkar vara vad Liberalerna nu signalerar när Sabuni säger att hon vill se en borgerlig regering. Det är nämligen å ena sidan självklart att hon vill det. Men å andra sidan, med dagens opinionssiffror skulle en sådan regering bli helt beroende av SD, vilket det höjts kritiska röster om i Liberalerna.

Detta är den springande punkten, men i de riktlinjer som partistyrelsen antagit är det oklart. Liberalerna kan inte tänka sig att sätta sig i en regering med SD. Men man är medvetet otydlig på vad som ska gälla om dagens parlamentariska läge ligger fast efter valet. Kan man tänka sig sitta i en regering som är beroende av SD? Kan man tänka sig släppa fram en M/Kd-regering som är beroende av SD eller som rentav inkluderat SD? Om detta måste Liberalerna tala klarspråk.

För frågan kommer hela tiden att handla om huruvida liberalerna för att få makt är beredda, att liksom KD och M, samarbeta med liberalismens arvfiender?

I så fall bör de byta namn. Liberalism och nationalkonservatism är oförenliga ideologier

Krönikan är skriven för Vad som helst men aldrig SD. Jag vill dra mitt strå till stacken, har deckarförfattaren Tony Johansson sagt och skriver helt utan ersättning. Men gillar du hans krönikor, kommer du att gilla hans deckare. Så vill du stödja författaren och läsa nåt bra, köper du hans deckare 👇


Tony Johansson är författare och har sedan han blev politiskt medveten i tonåren i början av 1990-talet arbetat mot rasism och främlingsfientlighet. Han har en bakgrund som krönikör i Skånska Dagbladet och Västerbottens folkblad. Hans deckare har blivit mycket uppmärksammade, bland annat för att han inte räds att ta upp frågor som rasism och främlingsfientlighet. Böckerna finns i den fysiska bokhandeln, i internethandeln (här exempelvis) och som ljudbok i inläsning av Reine Brynolfsson, bland annat på Storytel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: