I en twitterpostning kräver SD-ledare Åkesson stopp för all invandring eftersom det är en ”kulturell belastning”.

Själv tycker jag som Veronica Palm, att det är Sverigedemokraterna som ”representerar en främmande kultur av värderingar som hotar oss som lever här”, att det är Sverigedemokraternas tankegods som är en kulturell belastning.

Åkessons uttalande följdes av ett ramaskri från ledande socialdemokrater, liberaler och centerpartister, det var nästan som om de var förvånade. ”Ovärdigt en partiledare”, sa exempelvis Sabuni. Gott så, men jag hoppas att de spelade förvånade. För ingen kan väl vara förvånad på riktigt?

---

Bokrean startar – 70% rabatt på Smugglaren

---

Ulf Kristersson, som nog kände att det skavde rejält, skickade ut en av sina riksdagsledamöter för att kräva att Sverigedemokraterna ”förklarar vilken invandringspolitik de faktiskt vill driva”. Som om M-ledningen inte vet.

Åkessons twitterutfall kom bara några dagar efter en uppmärksammad debatt han haft med Peter Hultqvist. Där spelade Åkesson dum i huvudet och vägrade förstå att uttrycket ”att sminka en gris” inte betyder att man kallat honom för gris. Nu var det kanske inte heller försvarsministerns mest lysande stund i rampljuset, och han drog på sig kritik från bland andra Åsa Linderborg som i en krönika tyckte att arbetarrörelsen ägnar sig åt ”brunsmetning”.

---

Prenumera så får du mail, när jag postar nya krönikor

---

Det är oklart om hon menar att SD eller Busch och Kristersson brunsmetas. Kanske både och. Men i vilket fall är det beklämmande att se vänsterprofiler, som Linderborg, använda den här retoriken. Hon har rätt i att om man vill vinna tillbaka väljare som gått till SD är det en verkningslös taktik. Inte heller lär Kristersson och Busch påverkas. De är bara ute efter makten – och om det kostar en Åkesson på justitieministerposten och en Karlsson som skolminister kommer de att betala det priset. Oavsett vad Hultqvist har att säga om SDs rötter i fascism. För att rubba SD:s väljarstöd krävs välfärdsreformer: ett pensionssystem som inte dömer gamla till fattigdom, socialförsäkringar med ordentliga skyddsnät, fri tandvård, en ekonomisk politik som kan föra oss bort från den massarbetslöshet som präglat vårt land i tre decennier. För att nämna några exempel på politik som skulle kunna skapa mer jämlikhet och trygghet. I jämlika och trygga samhällen har extrempartier svårt att få brett stöd. Det vet alla.

Men allt det här kan man tycka samtidigt som man talar klarspråk om Sverigedemokraterna. Därför stör jag mig på uttrycket ”brunsmeta”.

Det är inte en åsikt som vi smetar på dagens sverigedemokrater att deras parti har sitt ursprung i 80-talets fascistiska och nazistiska rörelser, att det länge var svängdörrar mellan SD och nazistiska organisationer, att det med jämna mellanrum avslöjas nya nazistskandaler med företrädare för SD. Allt detta är fakta.

Ett sådant parti brunsmetar sig självt.

Och den partiledare som vill stoppa invandringen med motiveringen att den är ”kulturellt belastande” brunsmetar sig själv.

Krönikan är skriven för Vad som helst men aldrig SD. Jag vill dra mitt strå till stacken, har deckarförfattaren Tony Johansson sagt och skriver helt utan ersättning. Men gillar du hans krönikor, kommer du att gilla hans deckare. Så vill du stödja författaren och läsa nåt bra, köper du hans deckare 👇

---