Män som mördar kvinnor är inget nytt, ”importerat” problem. Våld mot kvinnor har djupa historiska rötter i såväl Sverige som i andra länder. Om vi inte inser det, får vi svårt att göra något åt det. Därför har inte bara SD-ledaren fel i sak när han påstår att våld mot kvinnor är ett ”importerat problem”. Hans inställning är även farlig för alla de kvinnor som drabbas av mäns våld. Det här är helt enkelt en för viktig fråga för att vi ska tillåta att Åkesson föser ner den i sin vanliga skyttegrav, där alla frågor handlar om invandring.

Men låt oss börja med att klargöra fakta. I genomsnitt mördas femton kvinnor per år av män de är eller har varit i en nära relation med. Det har legat ganska stabilt på den nivån under de senaste två decennierna. Betraktar vi detta ur ett kallt statistiskt perspektiv innebär det, i och med att befolkningen vuxit, att morden på kvinnor har blivit relativt ovanligare. Därmed tycks det dödliga våldet mot kvinnor följa en liknande nedåtgående trend som det övriga dödliga våldet (vilket var som högst i slutet av 80-talet). Jag påtalar detta inte för att förringa det våld som kvinnor utsätts för, utan för att vi redan här inser att Åkesson måste ha fel. Under denna period ökade nämligen andelen utrikes födda av befolkningen från 11,6 till 19,7 procent. Om det dödliga våldet mot kvinnor vore ett importerat problem, borde det rimligen ha ökat. Inbitna Sverigedemokrater kan möjligen hävda att svenska män upphört att mörda – Åkesson påstod ju att vi nästan utrotat de idéer som vi nu i stället börjat importera – och att utrikes födda så att säga fyller upp tomrummet efter de helyllesvenska mördarna. Det är förstås inte sant. Nyligen gjordes en undersökning i Västra Götalandsregionen av samtliga mord i nära relationer under perioden 2000-2016. Studien fann en jämn fördelning, d v s ingen överrepresentation för vare sig män som är födda i Sverige eller män som är födda utomlands.

Våldet mot kvinnor är i själva verket något som präglar hela vår historia – den svenska såväl som andra nationernas historia. Den historiskt intresserade kan med fördel läsa Marie Lindstedt Cronbergs doktorsavhandling Med våldsam hand: hustrumisshandel i 1800-talets Sverige.

---

Hon diskuterar bland annat den norske filosofen Knut Kolnars begrepp ”kreativt våld”, med vilket han avser att vissa män tillgriper våld när de uppfattar sin position i könshierarkin som hotad. Utan att i övrigt ge mig in i den väldiga litteratur som finns på området, är det rimligt att betrakta våldet mot kvinnor som ett uttryck för denna könsmaktsordning där själva våldet, och den fysiska övermakten som män har, är den yttersta upprätthållaren av denna. Detta tycks stämma väl med hur studien om Västra Götaland framhåller tre kriterier som förövarna uppfyllde helt eller delvis. Ett av dessa är ”makt, kontroll och svartsjuka. En känsla av att äga sin partner”. För att kunna bekämpa våldet mot kvinnor på ett effektivt sätt, måste vi rimligen börja med att konstatera dessa enkla fakta.

---

Prenumera så får du mail, när jag postar nya krönikor

---

Faran med Åkessons påstående är därför inte endast att det är sakligt fel. Män som mördar kvinnor är helt enkelt inget importerat problem. Vad värre är att den här typen av retorik, där våldet mot kvinnor reduceras till ett ”invandrarproblem”, riskerar att förvärra situationen för utsatta kvinnor. Våldet betraktas med ett sådant perspektiv som något som ”de andra” sysslar med, inte något som existerar mitt bland oss själva och alltid så har gjort.

Det här vet naturligtvis Åkesson, om inte annat för att han har rätt mycket av just våld mot kvinnor i sitt eget parti. Tidningen ETC kunde bara ett par dagar efter hans uttalande presentera en lista på SD-politiker som misshandlat, trakasserat och hotat kvinnor och barn. På listan fanns misshandel av en gravid kvinna och våldtäkt mot barn.

I Åkessons parti agerar man i första hand emot de utsatta kvinnorna. Expressen kunde 2016 avslöja innehållet i den rapport om sexuella övergrepp inom SD som partiet tagit fram. I den kartläggs offren, snarare än de misstänkta gärningsmännen. En kvinna som anklagat en partikollega för våldtäkt anklagas själv av partiet för ”omoraliskt leverne”. En annan kvinna ”uppmanas att absolut inte blanda in polisen” och anklagas för ”partiskadligt beteende” efter att ha pratat med media. En kvinna som anklagar en partitopp för ”allvarliga sexuella övergrepp” beskrivs på följande sätt: ”Personen kan med all sannolikhet anses som sjuk.”

---

---

Men Åkessons attityd måste också ses mot bakgrund av den allmänt antifeministiska och kvinnohatande retoriken i den högerextrema miljön, inte minst på sociala medier. Kvinnor som säger sin mening mordhotas och kallas ”blattehoror” och ”kött” som ska ”knivvåldtas”. De mansideal och den syn på kvinnor som detta ordbruk är en spegling av handlar inte om enstaka rötägg, utan är en integrerad del av den mansdominerade extremhögern.

När Åkesson pekar mot invandare, pekar han inte endast bort från de verkliga orsakerna till mäns våld mot kvinnor. Han pekar också bort från den undervegetation av hemmaodlad kvinnohatande högerextremism som är så avgörande för hans partis dominans på sociala medier.

Krönikan är skriven för Vad som helst men aldrig SD. Jag vill dra mitt strå till stacken, har deckarförfattaren Tony Johansson sagt och skriver helt utan ersättning. Men gillar du hans krönikor, kommer du att gilla hans deckare. Så vill du stödja författaren och läsa nåt bra, köper du hans deckare 👇

Här kan du köpa Tony Johanssons böcker (Adlibris) Här kan du lyssna på Tony Johanssons böcker ( Storytel)

---