Det tog någon vecka för Sverigedemokraterna att förstå vad som hände i opinionen när Ryssland invaderade Ukraina. Men nu tycks de ha landat stabilt igen med en fot i populism och en fot i rasism. Som vanligt alltså.

Dagen efter Rysslands invasion av Ukraina skickade Sverigedemokraterna ett e-brev till sina medlemmar. Där skriver partiet:

”Ska vi ta emot ukrainska flyktingar? Vill vi erbjuda dem asyl eller en fristad tills vidare? Har vi inte tagit emot för mycket flyktingar redan?
Det kommer med största sannolikhet inte finnas ett behov av att ta emot asylsökande i Sverige, och skulle ett sådant behov uppstå så har vi liten kapacitet att göra det. Sverige är idag fullt… Sverige bör hjälpa till på plats i Polen och östra Ukraina.”

Det där – Sverige är fullt och stanna i närområdet – är samma budskap som Åkesson gjorde sig till åtlöje med när han för ett par år sedan delade flygblad till flyktingar på gränsen mellan Grekland och Turkiet. När han sedan inte fick tillräckligt med media, hittade partiet på att han gripits av turkisk polis för att han stått upp för sanningen mot PK-maffian. Snart avslöjades att det varit en passkontroll, och han fick smita hem med svansen mellan bena. Fast han är ju som en teflonpanna och bland hans väljare var säkert tilltaget populärt.

Men det är annorlunda nu. Det finns inte längre någon klangbotten bland väljarna för sådana budskap. Sverigedemokraterna gjorde en felbedömning.

Dagen efter Sverigedemokraternas brev publicerades en Sifo-undersökning som visade att 81 procent vill att Sverige tar emot flyktingar från Ukraina. Och det dröjde inte länge förrän denna opinion manifesterades i faktisk handling. I Karlskoga köade folk utanför Röda Korset för att skänka kläder och förnödenheter till nyanlända ukrainska flyktingar. Många öppnade sina hem för ukrainska flyktingar. Andra tog bilen till Polen för att hämta flyktingar till Sverige. Grästorp kommun skickade rentav ner två bussar som återvände med ett 70-tal flyktingar.

SD:s partiledning insåg rätt snart att de hamnat fel i förhållande till opinionen, och att de måste omdefiniera sin främlingsfientlighet för att inte förlora väljarstöd. Dags att göra en helomvändning alltså.

Först deklarerade partiets ekonomiske talesperson Oscar Sjöstedt, att ukrainarna är ”riktiga flyktingar” till skillnad från alla araber och afghaner som kommit till Sverige. De som flytt undan ryska bomber i Syrien är, enligt Sjöstedt, ekonomiska flyktingar. De som flyr undan ryska bomber i Ukraina är ”riktiga flyktingar”. Glasklart.

Alla begrep naturligtvis vad det handlade om: ukrainarna är vita kristna. Det är vad som skiljer dem från afghaner och syrier. Inget annat.

---

Annons

---

Det sverigedemokratiska ledargarnityret upprördes dock storligen åt sådana infama anklagelser, inte minst efter att migrationsminister Anders Ygeman påtalat det som alla egentligen såg.

Men i själva verket medger Åkesson att det är precis vad det handlar om: ”Ukraina är ett kristet land med en kultur som är mycket mer närbesläktad med vår egen”, skrev Åkesson i en artikel i Aftonbladet, och dessutom i Sveriges närområde, tillade han. Följaktligen är ukrainare som kommer till Sverige ”riktiga flyktingar”.

Fast Åkesson var fortfarande mäkta upprörd över dem som kallar hans rasistiska retorik för rasistisk. De ser ”rasistspöken i varenda buske”, skrev han uppbragt. Nej, det gör vi inte. Vi ser rasismen i dig, Jimmie. Det är faktiskt skillnad.

Sedan ett par decennier har Sverigedemokraterna fjärmat sig från den biologiska rasismen med fokus på hudfärg och biologiska skillnader mellan människor, och tillhör idag snarare det som ibland kallas den ”nyrasistiska” idétraditionen. Med statsvetaren Anders Hellströms ord har den ”nyrasistiska retoriken … förändrats från ras till kulturskillnader, men … uppdelningen av grupper av människor i över­ och underordning består”. Åkessons artikel är något av ett skolboksexempel på sådan nyrasistisk retorik.

För att ytterligare understryka skillnaden mellan vita, kristna flyktingar och muslimska araber, skickade Åkesson ut sin partisekreterare Richard Jomshof. Han har nämligen motionerat om att Sverige ska stjäla flyktingars tillhörigheter, men man behöver förstås inte mycket mer än en krokig träpinne för att räkna ut att det förslaget inte skulle falla väl ut i opinionen när flyktingarna från Ukraina anländer. Så Jomshof fick modifiera sitt förslag. SD vill nu undanta ukrainare. SD-förslaget handlar alltså nu främst om araber, afghaner och afrikaner, som vi ska plocka på släktsmycken och eventuella kontanter.

Sverige är fullt när det handlar om muslimer men har gott om plats för kristna som kommer från vårt nya närområde Ukraina. Ungefär så lyder den nya sverigedemokratiska doktrinen.

---

Prenumera så får du mail, när jag postar nya krönikor

---

Ett skäl till att SD reagerade med ryggraden och förklarade att Sverige var fullt är att Ukraina, enligt Sverigedemokraternas gamla doktrin, inte alls är i vårt närområde utan tillhör en ”främmande kulturkrets”. I ett tidigare principprogram tydliggjorde SD skillnaden mellan vad de beskrev som den västerländska kulturkretsen som Sverige uppges tillhöra och den bysantinska: ”Genom Europa går det en osynlig gräns som åtskiljer vår kulturkrets från den bysantinska kulturkretsen.” I den senare ingår, enligt partiet, ”greker, albaner, bulgarer, rumäner, ukrainare, vitryssar och ryssar” och de varnar för att migration från sådana ”främmande kulturkretsar” är ett ”hot mot västvärldens överlevnad”:

”På det nationella planet har vi också kunnat notera ett växande antal konflikter som har sin grund i att vi tillåtit migranter från främmande kulturkretsar att slå sig ned i vårt land. Denna utveckling måste stoppas. Det är helt enkelt fråga om Sveriges och den övriga västvärldens överlevnad.”

Inget tyder på att SD i det i dag gällande principprogrammets skrivning om en ”västerländsk kulturgemenskap” menar något annat geografiskt område. Skillnaden består i att man inte längre talar så öppet om var denna ”osynliga gräns” går. Det är i varje fall inte särskilt långsökt att tänka sig att den här synen har vägt in när SD motarbetat Ukrainas strävanden att närma sig EU. Ukrainarna tillhör i denna syn en ”främmande kulturkrets” och är således ett hot mot Sverige.

Ukrainakriget har tvingat SD att omdefiniera vilka människor som ingår i vår ”kulturkrets” och vårt närområde. Men det är en omvändelse under galgen. Om de hade kunnat strunta i opinionsläget, så hade Sverige varit lika fullt för ukrainare som för syrier. En gång i tiden, när de fortfarande var ett marginellt parti, skulle de säkert ha stått fast vid det. Men med riksdagsarvoden och ministertaburetter på spel vinner taktik över grundvärderingarna.

Fast avslöjande är det. Sverigedemokraternas rasistiska grundvärderingar har kommit i dagen på ett sätt som vi inte sett på länge.

Krönikan är skriven för Vad som helst men aldrig SD. Jag skriver för gruppen utan ersättning. Det är mitt sätt att dra ett strå till stacken. Men gillar du mina krönikor, kommer du att gilla mina deckare. Så köp gärna ett ex eller lyssna på nån av streamingtjänsterna. 👇

Här kan du köpa mina böcker (Adlibris) Här kan du lyssna på mina böcker (Storytel)

---