Publicerad i SKD 20090103
Angreppen mot Gaza går in på sin andra vecka. Israels ledare bryter mot FN-stadgan och krigets lagar. För detta bör Israel isoleras och de ansvariga ställas inför rätta. 

Gaza. Att Israels krigföring i Gaza strider mot internationell humanitär rätt – d v s reglerna för hur krig får utkämpas – är de flesta överens om. Angrepp mot civila, avsiktliga såväl som oavsiktliga, är olagliga och straffbara handlingar i krig. 

Lika eniga tycks de flesta vara om att Israel har rätten på sin sida att angripa Gaza, för att oskadliggöra militära mål. Även Israels kritiker inleder vanligen med, att slå fast att Israel har rätt att utöva självförsvar mot raketattackerna. 

Emellertid är rätten till självförsvar, såsom den definieras i FN-stadgan, begränsad till att gälla när en stat angrips av en annan stat. Gaza är ingen stat, utan ett av Israel ockuperat område. Angrepp som riktas mot Israel från detta område, ger därför inte Israel rätt till självförsvar. 

Det folkrättsliga ramverket för det pågående kriget utgörs av själva ockupationen. En olaglig ockupant kan aldrig, när denne bekrigar de ockuperade, åberopa rätten till självförsvar. 

Särskilt konstigt är inte detta. Motsvarande begränsning finns för individer i nödvärnsrätten. Om en våldsman ger sig på dig med knytnävarna, när du är ute och går på stan, då har du rätt att värja dig och utöva ett visst våld för att försvara dig. Men som svar på detta kan inte våldsmannen, ilsken över att du värjt dig, åberopa självförsvarsrätten och slå dig medvetslös med ett järnrör. 

En ockupant är alltid, definitionsmässigt, i våldsmannens legala position. Israel har därför rätt att kräva att motståndsrörelserna följer krigets lagar (och palestinierna har rätt att kräva motsvarande av Israel). Men Israel kan inte åberopa självförsvarsrätt när det angriper ockuperade områden, eftersom det är ockupationen av Gaza, inte raketbeskjutningen därifrån, som utgör det ursprungliga folkrättsbrottet. 

Detta innebär dock inte att de palestinska motståndsrörelserna har rätt att värja sig genom att skjuta raketer på israeliska civila. Det palestinska militära motståndet får endast riktas mot israeliska militära mål. Det gör inte raketbeskjutningarna och är således olagliga, om än endast en bråkdel så förödande som de israeliska bombplanen. Men det palestinska motståndets metoder, förändrar inte det faktum att så länge Israel ockuperar de palestinska områdena, kan det inte hävda självförsvarsrätt när det för krig i dessa områden. 

Men även om Israel hade kunnat hävda självförsvar, utgör de israeliska angreppen krigsförbrytelser. Civila hus, civil infrastruktur och moskéer har angripits. 1700 palestinier har skadats. 420 har dödats, varav många är obeväpnade civila, inklusive 70 kvinnor och barn. Därmed går 100 dödade palestinier på varje dödad israel. Anonyma siffror på ett papper för oss. Men bakom varje siffra finns fruktansvärda tragedier. 

Som den som drabbat Samira Baalousha som förra söndagen miste fem döttrar när familjens hem bombades. Hur skulle omvärlden ha reagerat om detta hade varit israeliska barn? Skulle Carl Bildt, som vägrat fördöma Israels angrepp, fortsatt med sitt överslätande tonfall? Nu handlar det istället om palestinier i ett flyktingläger, vars liv i världsledarnas ögon tycks vara mycket lågt värderade. Därför bör vi som värderar alla människoliv lika högt lägga Jawhir, 4 år, Dina, 8, Samar, 12, Ikram, 14 och Tahrir, 17 på minnet. Dessa barn är offer för israeliska krigsförbrytelser. Men mördarna kommer inte att straffas.