Sammy Jeridi, Ghettobröder

RECENSION

Ghettobröder är uppföljaren till Ghettokungen som var en av förra årets mest omtalade debutantdeckare. Liksom i debuten ger Sammy Jeridi oss ett gäng intressanta karaktärer som gestaltas skickligt, inte minst genom själva språket. Varje karaktär ges egenskaper genom hur de uttrycker sig och tänker. Alla författare vet att man ska göra så när man skapar karaktärer. Det är bara det, att det är svårt. Men Jeridi är sällsamt duktig på just detta, liksom han är på att skriva rapp dialog och inre monolog som ger läsaren den där känslan av att befinna sig nära karaktärens medvetande.

Själva handlingen så. Leon, som befinner sig i nån sorts kriminell gråzon, tar sig denna gång an ett fall med den försvunna flickan Julia och snart inser han att han kommit något mycket farligt på spåren, spår som leder mot samhällets topp och en mystisk organisation – Lycos Gold Club. Att ens ställa frågor visar sig farligt. Vägen fram till upplösningen är fartfylld och spännande. Jeridi har dessutom humor. Sexscenen på temat löständer och oralsex är dråpligt rolig. Det är svårt att skriva bra sexscener, att dessutom göra humor av det hela är ännu svårare. Men Jeridi lyckas.

Jeridi lanserades förra året som, om jag minns rätt, Grimwalkers och Buthlers litterära lillebror. Nåt sånt i varje fall. Det var säkert rätt ur en marknadsföringssynvinkel, men det kan förlaget sluta med nu. Jeridi står på egna ben med en helt unik röst i dagens deckarutgivning. Det finns faktiskt ingen annan som skriver som han.

Jag gillade Ghettokungen, men anmärkte på att det fanns för många osannolika sammanträffanden. Tyvärr präglas också Ghettobröders story av detta. Deckargenren definieras trots allt av vissa regler som bygger på sannolikhet och realism. Även om man som läsare kan acceptera att Leon och polisen Eva (de blev ett par i förra boken) från sina respektive håll samtidigt snubblar över samma fall, är det inte realistiskt att Leon via sin kusin, journalist på DN, också samtidigt och slumpmässigt snubblar över gärningsmännen, fast från ytterligare håll. ”Vad är oddsen för det”, tänker Leon när alla huvudpersoner helt osannolikt sammanstrålar hos Ghettosäljarna. Nä, precis. Vad är oddsen? Jag suckar inombords när såna här sammanträffanden dyker upp också i denna bok. Som Leon skulle ha sagt: Fan, Sammy, du hade kunnat göra detta bättre.

Avslutningsvis måste tortyrpornografin nämnas. I förra boken var det tigersågar och blåslampor, i denna borrmaskiner, tänger och våldtäkter i bur inför publik. Om detta kan man ha olika preferenser, det är förvisso inte min kopp med te. Men framförallt tycker jag att Lycos Gold Club och själva upplägget med en blasé överklass som får kickar av att se människor torteras till döds har lite för många beröringspunkter med Hostelfilmernas Elite Hunting Club. De förra har en tatuering med en spindel, de senare en med en blodhund – och de ägnar sig åt samma saker.

Nåväl, som sagt, Ghettobröder är en värdig uppföljare till Ghettokungen. Jeridi är en unik författarröst, karaktärerna är intressanta, dialogen bra och ibland är det dråpligt roligt. Storyn är fartfylld och väl anpassad till ljudboksformatet. Jonas Malmsjö briljerar som uppläsare. Det blir en fyra, mina invändningar till trots.

Tony Johansson är deckarförfattare. Hans senaste bok, Källa X, kom ut 2020. Böckerna finns i bokhandeln och som inlästa av Reine Brynolfsson.

Här kan du köpa Tony Johanssons böcker (Adlibris) Här kan du lyssna på Tony Johanssons böcker ( Storytel)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: